och redo ända intill byn, dit fienden hade dragit sig tillbaka. Underofficer Golz red med en patrull på två man åt venster, jag med två man åt höger. Von Vöigts-Rhetz med 16 man följde vägen genom byn. Just som jag från min sida på en smal väg vek af inåt byn, fick jag se dragonerna, hvilka, då de fingo se oss, grepo till flykten. Byn hade ingen annan hesättning och invånarne sade, att endast fiendtliga patruller varit der. Jag sändes med två man förut såsom piket. Omkring 1,000 steg från byn är en skog. Der kunde man genom kikaren urskilja folk i grå rockar. Jag gjorde halt och rapporterade. Löjtnanten kommenderade: I traf framåt! Då jag kom till skogen, sprungo minst 12 nationalgardister fram ur småskogen, men i stället för att skjuta, kastade de rubb och stubb ifrån sig och sprungo öfver vägen in i den skog, som sträcker sig ända fram till Thionville. Något längre bort fingo vi sigte på dragonerna. Voigts-Rhetz sade nu: Vi måste ha dem, jag litar på er! — Godt! — Jag utvalde fyra man, hvilka gerna följde med; vi redo i traf, spejande åt alla sidor, hjelmarna fasttryckta på hufvudet och sabeln i handen. Då dragonerna åter fingo se oss, styrde de kosan åt byn Teutz till; vi sprängde framåt i karrier, och i karrier genom byn, hvars invånare flydde åt alla sidor in i husen, och efter dragonerna. Vi hade ridit ungefär hundra steg, då vi hörde de våra komma efter oss i karrier. Jag kände ingen fruktan i detta ögonblick. Dragonerna — de voro fyra — slogo hästarna med sablarna, ilade framåt och vi efter. Hästarna flämtade, men vi använde sporrarne. Voigts-Rhetz, hvars häst sprang bättre än våra, red i fatt oss och slöt sig till oss. På 20 stegs afstånd från karlarne sköt Voigts Rhetz, men alla skotten i hans revolver klickade. Jagten gick framåt, och vi befunno oss ett, tu, tre framför en vindbro och sågo folk springa i alla riktningar. Vi voro vid Thionvilles vallar. Då brakade plötsligt några skott; Voigts-Rhetz kommenderade: Vänd! Vi rida i traf ett stycke tillbaka. Kulorna flögo långt öfver oss; ingen träffades men en häst sårades. En karl kom springande efter oss och bad att vi skulle taga honom med. : Det var en preussisk fånge, som på vallarna och i Thionville hade hållit på att hugga. ved och stufva proviant. Han berättade oss, då vi gjorde halt, att vakten i porten genast hade kastat geväret ifrån sig och sprungit sin väg, då dragonerna sprängde fram. Han (fången) hade begagnat sig af tillfället och sprungit sin väg då han fick se oss. Han säger, att Thionville blott är besatt af två sqvadroner: dragoner och nationalgarde och att man -hyste en: gränslös fruktan för preussarne. Då vi satte oss i marsch fingo vi se en fransk soldat; att spränga fram och taga honom till fånga var ett ögonblicks verk, ehuru karlen ej ville antaga pardon. Det var en nationalgardist; Jag förde framvbonom till löjtnanten ; två andra af de våra hade tagit reda: på den med tre-hästar förspända dragon-fouragevagnen och förde den med sig. Fången sattes på den och det bar :af i traf genom byn, ty vi trodde, att fienden: skulle förfölja oss, hvilket dock icke inträffade. Vi redo åter tillbaka ända till. Kedange. Der tillförde oss invånarne kött och vin i riklig mängd och bådo 088 att bara inte förstöra husen. Sedan vi rastat en timme, befallde löjtnanten mig att med två man, rapporten, vagnen och fången uppsöka regementet. Således återigen framåt — jag var alldeles uttröttad — från regementet till divisionen, der jag måste berätta grefve von der Gröben detaljerna. Han tryckte min hand och sade; att det var bra gjordt, gick sjelf med mig till regementschefen och sade, att jag ännu denna natt skulle begifva mig till generalkommandot, aflemna fången och afgifva rapport. Som min häst icke förmådde mer, fick jag en vagn. Jag aflemnade ången i Vavizp sach afmef skriftlig —-rr-—t, fv fänfion Jag lick: mottaga m nga eloger. Qeneral. Steinmetz lät gifva mig mat och två buteljer vin, gaf mig order att genast öfverbringa och jag hade just påbörjat detta bref, då jag måste återvända till Varize. Som jag måste passera genom våra förposter, fick jag fullmakt att, om jag så funne nödigt, medtaga betäckning, hvilket jag också gjorde från sista fältvakten. Vägen gick mellan våra och de franska förposterna och jag kom lyckligt fram. Paris befästningar. Om ställningen i Paris och arbetena på dess sättande i försvarstillstånd skrifver en korrespondent till Times den 21 augusti: I Paris bereder man sig på det värsta. På siffran kan!jag ej uppgifva antalet af personer, som äro sysselsatta med arbeten för Paris försvar, men mycket stort måste det vara, och inom kort tid skola väl äfven alla fästningsverken kring Paris vara i fullkomlig ordning. Så lång tid måste det väl åtminstone dröja, innan man får se tyska trupper utanför Montmartre. Till och med dessa vänliga spåmän, som dagligen förutsäga Frankrikes fall och förödmjukelse, skola medgifva, att Paris ännu har åtta dagar att bereda sig på. Antag till och med att Bazaine är kringrändoch att Mac Mahonär urståndsatt att skynda honom till hjelpy så skall dock mången soldat ännu bita i gräset, innan dessa båda armåer äro öfverväldigade. I alla händelser förspilles icke ett enda ögonblick i Paris. En försvarskomitå har blifvit bildad derstädes, hvilken består af general Trochu samt flere andra: generaler utom :krigsministern och ministern för de offentliga arbetena: Thiers kan sägas höra till