— d00 — kunde icke vara en snara och ej heller ett försvars-system. Han var då mycket stark, denne man? Tvifvelsutan. Men Han hade blifvit arresterad helt oförberedd. Aldrig hade han kunnat: föreställa sig att misstaänkarne genast skulle falla på honom, medlem af en bland landets yppersta ätter. Och det var också näranog ett underverk att så skett. Domaren borttog långsamt pappersoladen, hvarmed han öfverhöljt dö samlåde matöoriela bevisen. — Vi skola öfvergå, sade han, till gränsknidgen af några föremål, som jag har förvarade här. Kanske vå vill vara god öch komma litet närmare. Erkänner ni att dessa saker tillhöra er? — Ja, min herre.: — Godt. Må vi först tala om denna dolk. Hvem har brutit af densamma? — Jag, min herre; Det hände vid ett tillfälle då herr de Courtivois var närvarande; så att han torde kunna intyga sanningen häraf. — Han skall bli hörd . . . Och hvar har den afbrutna delen tagit vägen? — Det vet jag icke. Derom bör Lubin, min kammartjenare, tillfrågas. — Han är redan tillfrågad; och han har förklarat att han sökt -den förgäfves. Jag vill anmärka att enkan blifvit dödad medelst ett instrument, som väl kan vara denna dolkspets. Här har ni ett tygstycke, hvarpå mördaren aftorkat sitt vapen; dess form finnes, kom ni Ber, Aftocs ad på ott par ställen,