Dagens Nyheter – 1 september 1870, sida 1

Härom uppstår en något oredig diskussion, men hr Thiers ordnar och sammanfattar den med några präktiga ord. Jag ber kammaren icke förhetsa sig, säger han; i detta ögonblick bör. vi alla ådagalägga det största lugn. Om i denna verkliga fara regeringen behöfver bistånd af hvilkensomhelst bland oss, skall hon erhålla det; må hon materielt, fysiskt och politiskt förfoga öfver oss! (Långt och stormande bifall.) Hr Ferry tager ordet för att tala om Paris försvar, men kammaren besluter att denna fråga skall behandlas för slutna dörrar och konstituerar sig till hemlig komitå. Jules Favres tal i lagstiftande församlingen den 24 augusti lydde i sammandrag sålunda: Man tillskrifver en dålig ledning våra olyckor. Om det har varit dumhet eller förräderi med i spelet, vet jag icke; det skall framtiden en gång upplysa. Hvad vi för ögonblicket kunna säga, med våra generalers och soldaters hjeltemod för ögonen, är, att Frankrike skulle ha varit oöfvervinnerligt, om dess ledning hade varit god. Detta bevisar, att man under den kris, i hvilken vi nu befinna oss, icke kan skilja politiken från försvarsfrågan, ty det är i verkligheten regeringens politik, som har störtat fäderneslandet i olycka, och derför måste denna absolut förändras. Trefallt förbannad vare den, som spekulerar på att grundlägga ett flyktigt herravälde på fäderneslandets ruiner; men fasthålla vid det system, som har bragt oss till branten af undergång, kunna och böra vi icke. Vi kunna icke längre låta oss nöja med att man säger oss: Regeringen vakar, detta är nog, Äro vi då slafvar, som följa en tyrannis härar i striden, eller äro vi ett fritt fölk, som kämpar för sin oafhängighet och sitt fiderneslands integritet? Nå väl, i sednare fallet, låt oss själfva taga ledningen af våra asgelägenheter om hand. Nu säger man visserligen till oss: Hvad de begångna felen beträffar, så vilja vi sedan återkomma till dem. Nej, nej! Tåt oss taga itu dermed genast, det är ett nödvändigt vilkor för Frankrikes räddning. (Bravo! Häftiga afbrott.) Huru, mina herrar! Ni vill icke att man skall låta folket veta, hvarför det går i döden? Är det för fäderneslandet eller är det för de institutioer, som äro skulden till alla våra olyckor? (Nytt larm.) Huru! Sätter då lagstiftande församlingen förtroende till dessa institutioner? Om så är, låt den då säga detta; låt den våga att säga till franska folket, att striden gäller upprätthållandet af dynasten och kejsardömet. — Nu antog oväsendet i kammaren en så våldsam karakter, att det alldeles öfverröstade den ursinniga republikanen. Sedan lugn åter hade inträdt, begärde Buffet och Thiers ordet öch erinrade, att man nu blott borde ha fäderneslandets ögonbliekliga Tära för ögonen vcn un Iuguare Uder uppskjuta med undersökningen af, hvem de begångna felen borde tillskrifvas.