Dagens Nyheter – 31 augusti 1870, sida 2

— Jaså, återtog domaren; låt mig veta något mera. Hvar åt ni middag? — Hemma, såsom vanligt. — Nej, ni åt icke som vanligt. Vid måltiden3 slut reqvirerade ni en butelj Bordeauxvin och tömde den i botten. Ni behöfde saunnolikt denna eggelse för att få mod till att sätta era planer i verket. — Jag hade inga planer, genmälde den anklagade i en temligen obestämd ton. — Nu misstager ni er visst. Två af era vänner hade nyså sökt er; ni svarade dem straxt innan ni satte er till bords att ni hade ett angeläget möte. — Det var blott en förevändning för att jag skulle slippa följa dem. — Och hvarför ville ni ej göra dem sällskap? — Kan ni då icke förstå det, min herre? Jag var resignerad, men icke tröstad. Jag behöfde vänja mig vid den förfärliga olyckan. Söker man icke ensamheten under lifvets allvarligare kriser? — Rättvisan förmodar att ni ville förblifva ensam för att kunna begifva er till la Jonchdre. Under dagen yttrade ni för er sjelf: cHon kan icke motstå. Om hvem talade ni då? — Om en person, till hvilken jag skrifvit dagen förut, och från hvilken jag erhållit svar. Jag torde ha fällt detta yttrande, då jag ännu hade i handen det bref, som innehöll svaret,