Dagens Nyheter – 31 augusti 1870, sida 1

rTCET ——r—r— 5 ,.N9T GSE L GG RR Sammandrabbningen på preussiska venstra flygeln var så häftig, att röken snart dolde de kämpande för våra blickar. Då och då förde vinden den undan, och vi kunde då se, att ransmännen voro hårdt ansatta, men stodo manligen bi. För att bättre kunna se denna del af striden, gick jag en half (engelsk) mil framåt, eller så långt som jag kunde utan att blottställa mig. Det tycktes mig som om fördelen här — det var i närheten af Malmaison — hade varit på fransmännens sida. Men detta måtte ha varit derför att de voro mera synliga på den breda höjdsträckning, der de stodo, och derför att de slogos så ursinnigt — då och då tystade de ett batteri. Men från denna (norra) sida äro friska trupper i annalkande; och långt bakom dem — i riktning åt Vionville — susade väldiga kartescher, hvilka med förfärande verkan kreverade öfver de franska lederna. Detta var från Steinmetz artilleri och soldater, hvilka der hade förenat sig med prins Fredrik Carls arm6 och fullbordade Metz omringande. Slaget fortgick nu med obeskrifligt raseri. De franska generalerna måste ha insett betydelsen af detta friska artilleri och likaledes, att om deras högra flygel droge sig tillbaka, skulle resultatet bli den instängning af Metz, som nu utförts. Huru länge de höllo ut på denna punkt vet jag icke. Jag kunde höra, att deras eld småningom aftog, och att den kom från en småningom reträtterande linie; vidare såg jag, att de mysteriösa rökpelarne norrut kommo allt närmare och närmare: men de sista skott, som den aftonen skötos, kommo från den sidan, och ställningen måtte ha varit eröfrad omkring kl. 9. Kanske borde jag här säga någonting om konungens och deras som med honom voro rörelser. Konungens ansigte hade ett nästan sorgligt uttryck; under det att han stod och såg utåt slagfältet. Han yttrade knappast ett ord, men jag märkte ått hans uppmärksamhet var delad mellan de spännande scenerna på afstånd och de sorgliga sceherna nedanför hans fötter — der man just nu började begrafva de fransmän, hvilka föllo i tisdags; detta sorgliga bestyr kommer allt att taga lång tid i anspråk. Han såg dit ned under tystnad och med ett bedröfvadt utseende, såsom jag tyckte. Grefve Bismarck hade sin uppmärksamhet uteslutande koncentrerad på slaget, och han kunde icke dölja sin ifver och oro; hade det icke varit för konungens skull, är jag fullt säker på att han skulle gått närmare, och han höll sig alltid litet framför de öfriga. Då fransmännen fullkomligt uppgåfvo sin position på vägen till Gravelotte, befalldes genast högqvarterets histar fram och alla, med konungen i spetsen, redo sakta framåt till en punkt, icke långt från byn. Hurraoch lefverop höjdes, hvilka jag fullkomligt väl kunde urskilja från den plats der jag stod, och der jag måste qvarstanna en stund längre, derför att jag icke hade någon häst. Något efter kl. 4 inträffade en egendomlig episod. Från den trakt, der man. förmodade Steinmetz vara, galopperade fram ett ståtligt kavalleriregemente. Det hejdade sig ett ögonblick vid den punkt, der vägen från Conflans stöter till den som leder till Metz, det galopperade sedan frami åt den sistnämnda. Vägen mellan Gravelotte och S:t Hubert går fram genom höjden, och på hvardera sidan om den äro branter om 40 till 60 fots höjd, med undantag af det ställe, der den stryker fram genom det djupa passet bakom byn. Då man kommer ihåg, att vid denna tid den dominerande punkt, till hvilken denna väg direkt uppstiger, innehades af fransmännen, kan man icke undra på, att endast ett fåtal af detta regemente blef öfrigt. Hvar de öfverlefvande hamnade vet jag icke, och icke heller namnet eller numret på regementet. Situationen tillåter svirligen oss att göra många frågor. Men deras framsprängande in i den djupa inskärninAr sa sal YEN Aff Nee SPE EEE TI