Dagens Nyheter – 29 augusti 1870, sida 2

med så öfverlägsna vapen att Albert omöjligen kunde tänka På att försvåra Sig, såvida hän ieke ville tenfäf förebära vansinie som Ursäkt. Och icke desto mindre kände han sig -bvag i detta vigtiga ögönblick. Han skälle -Berna Bett ätt han stäppit den förestående ransakznitigen. Köm det sig deraf ätt hats vilja saktade styrka eller hyste hah ännu Rågra tvifvel? Han köm ihåg ätt Han sedan qvällen förut ingenting förtärt, och hån skickade derför i störstä hast efter ön Butelj vin och litet bröa. Det var icke krafter raätsakningsdomaren be-höfde, utan mod. Under det hän tömde sitt glas, köncentrerades hans tankar kring dena enda punkt: Så skall jag då bu uppträda såsom domare inför vicorite de Commarin. Vid hvarje annat tillfälle skuMö han Ha skrattat åt denna betänksamhet; nu såg Håh deri en försynens varning. — Skulle — hvilket ju synes omöjligt — allt bero af ett iöisstag, sade Han till sig själf, så får jag betrakta denna irring Båsom ett straff, deraf himlen funnit mig förtjent. Och utan att gifva sig tid till vidare tfeflexioner, gaf hån order om vicomte Alberts införande,