Dagens Nyheter – 27 augusti 1870, sida 1

Rn äro bestämda att försvara hufvudstaden. Paris inser, hvad det har att göra såsom medelpunkten för stora ansträngningar, stora uppoffringar och stora exempel. Jag sluter mig till eder af hela mitt hjerta; det skall blifva mitt lifs ära och kronan på en bana, som in till detta ögonblick varit obekant för de flesta bland eder. Jag hyser det fullkomligaste hopp om en lycklig utgång på vårt ärofulla företag, men det är på ett vilkor, ett absolut nödvändigt vilkor, utan hvilket våra gemensamma ansträngningar skola blifva kraftlösa. Jag me nar ordningens upprätthållande, och dermed förstår jag icke allenast lugn på gatorna. utan också lugn i edra hem, lugn i edra sinnen, lydnad mot de ansvariga myndigheternas befallningar och resignation vid de pröfningar, som äro oåtskiljaktiga från situationen. Och för att vinna det lugn och den jemvigt, som situationen ferdrar, skall jag begagna mig af den makt, som belägringstillståndet och lagen gifva mig. Jag fordrar det af eder patriotism, och jag skall vinna edert förtroende till mig, derigenom att jag sjelf visar befolkningen i Paris ett obegränsadt förtroende. Jag vädjar till hvar och en, hvilket parti han än tillhör, i det jag sjelf i armån, som man vet, icke tillhör något annat parti än fäderneslandets. Jag vädjar till enhvars fusterlandssinne och fordrar, att I genom moralisk styrka skolen betvinga de alltför häftiga, hvilka icke kunna beherrska sig sjelfva, och på egen hand utöfva rättvisa mot dem, som icke tillhöra något parti och som i de allmänna olyckorna endast se ett tillfälle att tillfredsställa sina skändliga önskningar. . Och under: uppfyllandet af mitt .värf, efter hvilket jag, det försäkrar jag, skall träda tillbaka i det mörker, från hvilket jag kommit, skall jag antaga ett gammalt tänkespråk från min födelseprovins Bretagne: Med Guds hjelp för fäderneslandet! Uppmaningen till medborgare att sjelfve handhafva ordningen ansågs af allmänna opinionen, som eljest gillade proklamationen, tvetydig och: betänklig. Generalen har ien skrifvelse till tidningen le Temps gifvit följande vackra tolkning af sina tänkesätt och särskildt af den åsyftade frasen: På samma gång ni med en välvilja, för hvilken jag är eder tacksam, bedömt den skrifvelse; -hvarmedjag samma natt, då jag kom hem från armån, ställde mig i beröring med befolkniogen i Paris, tyckes ni önska förklaringar öfver följande ställe i min proklamation: Jag vädjar till alla män af alla partier; sjelf tillhör jag, det vet man i armån, icke något annat parti än landets. Jag vädjar till deras hängifvenhet; jag ber dem att genom den moraliska makten lägga band på de hetsiga, som ej kunna lägga band på sig sjelfva, och att med sina egna händer skipa rättvisa öfver dem, som ej tillhöra något parti och i de allmänna olyckorna endast se ett tillfälle att tillfredsställa afskyvärda lystnader. Under hela mitt lif har jag varit en den fria diskussionens man, och till de förklaringar, ni önskar, vill jag tillägga hela min trosbekännelse. Villfarelsen hos allå regeringar, jag känt, har bestått deri, att de betraktat styrkan såsom maktens ultima ratio. Alla ha de i mer eller minire grad ställt den sanna styrkarvi andra rummet, den enda styrka, som är verksam i alla tider, den onda, som är afgörande, när det gäller att lösa de svåra problem, som uppröra civilisationen : den moraliska styrkan. Alla ha de i olika grad varit personliga, icke inseende, att den opersonliga makten — hvilken endast betraktar sig som ett nationens ombud, hvilken endast tänker och handlar i nationeus intresse, aldrig i sitt eget, hvilken underkastar sig alla kontroller, som ENN RNE ET UT