Dagens Nyheter – 26 augusti 1870, sida 2

måste jag ensam återvända till vårt hemland. En soldat af 96:te regementet ställer sig i vägen för en borgare och säger till honom: Ser ni denne man, som bär likadan hufvudbonad som ni? Det är vår öfverste, han har handterat geväret tillsammans med oss hela dagen och skjutit flera preussare än någon enskild bland oss kan berömma sig af. Kyrassiererna berätta att under en af dessa olyckliga slagtningar, vid hvilka tre af deras: regementen gått i det allra närmaste förlorade; måste de rida öfver såra1le fransmäns kroppar. De arma menniskorna reste sig till hälften upp mellan hästarnes ben och ropade: Defve Fravkrike! För öfverste Parmentier vid ingeniörkåren ha två hästar blifvit dödade, under det han red på dem. Under enahanda förhållande har en kyrassier-kapten förlorat fyra. Då den siste fallit för honom, hade han icke mera kraft till att svinga sig upp i en ny sadel; han hade nemligen suttit till häst i tjugufem timmar. Hans chef fick tag i honom och kästade honom. upp som ett barn på en annan springare, hvarefter det bar af. Klockan fyra en morgon, då det var mycket kallt, kom en officer ridande helt långsamt på en halfdöd häst. Hans venstra arm var sönderskjuten mellan handen och armbågen, men med den återstående delen tryckte han en fana hårdt mot sitt bröst. Icke en enda fana har stannat i fiendens våld! Detta är soldaternas stora förtjenst och deras bästa tröst. Ett fruntimmer varseblef på bron öfver kanalen en Jjuslockig ung man med blå ögon, och som syntes vara frimmande. Hon frågade honom och fick veta att han tillhörde 18:de regementet, att han befann sig här ensam med fyra kamrater, och att han icke visste hvar han skulle återfinna de andra. — Ni känna då ingenting om ert regemente? — Jo, min fru, vi veta att fanan icke är tagen! Paris Xlejon som soldater. Som man vet, är allmän värnepligt införd i Frankrike likaväl som i Tyskland, ehuru med den modifikation i det förra landet, att friköpningsrätten der under vanliga förhållanden qvarstår. Det är derför naturligt att en mängd värnepligtiga, hvilkas tillgångar sådant medgifva, befria sig från den besvärliga militärtjensten. Nu har emellertid lagstiftande församlingen genom ett häromdagen fattadt beslut suspenderat lagen om friköpningsrätten och låtit inkalla alla vapenföra, ogifta män mellan 25—353 års ålder. Följderna häraf kan man tänka sig, och för att gifva våra läsare ett begrepp om, hur den allmänna värnepligtens tillämpning i dess fullaste utsträckning smakar, återgifva vi här en liflig skildring af en korrespondent i Paris till en engelsk tidning: Personliga förhållanden oeh personlig erfarenhet kunna bäst gifva begrepp om det tillstånd, i hvilket vi här lefva, och de omstörtande verkningarne af den djupt retade, allmänua misströstan, som hvarje tinme ger sig luft. Jag tillbragte gårdagsaftonen till. sammans med en medlem af en af Frankrikes gamla aristokratiska familjer, innehafvare af ett namn, väl kändt och ansedt i England, en man med uppfostran och bildning, ung, vacker, qvick ochi med förfinade lefnadsvanor. En gunstling inom de utsöktaste salongerna i den franska hufvudstaden, känd inom klubbarne som en skarp tänkare, en kortfattad och satirisk talare och en angenäm sällskapskarl, var denne unge aristokrat en värdig represecntant för det moderna Frankrikes blomma. Han är pressad till soldat och skall nu iklädas mobilgardistens simpla mundering, bära 80 skålpunds vigt på sin rygg, lefva på ma ger kost och på sex dagar från i dag i grund och botten genomgå fältlifvets hårda skola. Han är fullkomligt okunnig i det militära facket. Han har aldrig lossat ett skott aunat än på les port, han besitter ingen egenskap, som gör honom lämplig till soldat, annat än att han är ogift och mellan 25 och 35 år gammal. Här är icke fråga om att gå ut som frivillig. Han går i krig, derför att han af staten är befalld derbill; han har redan vid ett förbigående utbrott af krigsfeber lejt karl i sitt ställe, men måste nu kontribuera med sin egen kropp och sina lemmar, sitt sinne och sin håg. Han skall först släpas till Chålons och efter en kort tids rekrytexercis derifrån till slagfältet. Det förekom otroligt, att han, som satt der ibland oss, på det ena boulevard-kafeet efter det andra under aftaonens lann så olad. unne