Dagens Nyheter – 26 augusti 1870, sida 1

mr OR RR EE ARR På torget framför stadshuset är en ofantlig menniskomassa samlad, deribland en mängd soldater. De skola aftåga till le Mourmelon (lägret, som ligger 2—3 mil från staden), men fördröja sin affärd i hopp att få någon glad nyhet med sig till kamraterna. Nu uppslås en affisch, man hastar dit, man tränges och knuffas; de som stå bakför höja sig på de framför ståendes axlar. Ar det en segerbulletin? Ack nej, det är en depesch, i hvilken Meusepretekten beriktigar sin gårdagsdepesch. Då underrättade han att preussarne retirerade; nu heter det att deras blänkare varit ända till Bar-le-Duc. Alla vägarne äro afskurna och de fiendtliga förposternas ställning antyder snarare en armå i anmarsch än en här i upplösning. Preussarne skulle således kunna vara i Chålons om några timmar? Jag vet icke om det är en följd af denna depesch, men straxt efter dess offentliggörelse började man transportera de sårade militärer, som ligga på lasarettet här, till lägret (lägret ligger vesterut, närmare Paris). Jag vill dock hoppas att Chålons icke uppoffras, såsom Nancy. Man underrättar mig om att en ny depesch från krigsministern blifvit uppslagen. Ni känner) den. Invgenting är förloradt, men denna depesch är hållen i en obestämd ton som föga lugnar. Der säges att kejsaren är i Chäålons, hvarest en stark krigsmakt samlas. Jag tror det är tid att tala öppet. Ställningen är alltför betänklig för att man icke skulle säga oss sanningen oförbehållsamt. Ha vi i lägret en här nog stark att stänga vägen för denna lavin af män, som marscherar mot Paris, fördelade på tre armåer? Jag hade föreställt mig att Chålons slätter skulle blifva Frankrikes segerfält. Jag trodde att på dessa öppna marker, der fienden icke har någon skog att gömma sig uti, våra soldater skulle taga en lysande hämd för de lidna motgångarne. Men hvar är den styrka man skulle uppställa mot de preussiska massorna? Jag tviflar på att det nu i lägret finnes 80.000 man, inberäknadt de 18 bataljonerna (18,000 man) af mobilgardet. Är detta tillräckligt att bålla stånd mot tvenne segerrika armter? Våra soldaters tapperhet skall godtgöra underlägsenheten i antal. Man har uppgifvit försvaret af Vogeserna, man har icke kunnat försvara Mogel; skall man bättre försvara Marne? Som patriot, som fransman, önskar jag att Champagnes slätter må blifva de preussiska härarnes graf. Men, ännu en gång, ha vi trupper neg? Om 24 timmar kunna preussarne vara i Chålons? Skall Rhen-armåön, kommenderad af Bazaine, hinna till Champagne före den preussiska armn? Gud gifve det! Parisare, väpnen eder! Vapen, vapen, och ytterligare vapen! P. 5. Just då jag skall försegla detta bref får jag en glad nyhet: alltsedan denna morgon ankomma trupper i mängd och sändas till lägret. (Det var Douays kår, som kom från sydvestra Frankrike). Den 18 aug. När jag kom till lägret i dag på morgonen, var der mycket lifligt. Man omtalade att mobilgardesbataljonerna skulle skickas åt Paris till. Jag fick också veta att de särskilda kårerna äro sammanslagna till två stora armåer: Rhen-armån och Chäålons-armån, den sednare förd af Mac Mahon under Bazaine såsom högste befälhafvare öfver båda). Det var en ypperlig åtgärd. Det är sannolikt att tienden icke skulle vara 16 mil nära Paris, om man från början hade koncentrerat våra trup) Någon utnämning af Bazaine till generalissimus öfver hela franska armåen i fält har ännu icke varit kungjord. Han är blott nämnd (den 12 aug.) till högste befälhafvare öfver Rhenarmeån. ejsaren är således fortfarande den högste befälhafvaren.