— Mig synes; att. vicomte de Commarins ställning nu blir nästan oåtkomlig. Fru Gerdy är tokig, den gamle herr de Commarin skall förneka ällt, era bref bevisa intet. Man måste tillstå att. detta mord kommit den unge mannen synnerligen väl till pass, och att detsamma blifvit begånget i-grefvens stund. — Åh, min herre! ntropade Noöl, protesterande .med all makt; denna insinuation är förskräekligt Herr Daburon såg forskande på advekaten. Talade denne uppriktigt, eller spelade han af ädelmod:en komedi? Förhöll det sig verkligen så att han aldrig hyst några misstankar? Noöls. anletsdrag. förblefvo orörliga, och han återtog nästån genast. — Hvilka skäl kunde denne unge :man ha att frukta för sin ställning! Jag har icke hotat honom med ett enda ord, ej ens indirekt. Jag presenterade mig ingalunda. såsom en ursinnig förorättad, den der fordrar att man genast skall återgifva hvad: man tagit från honom, utan jag framlade helt lugnt fakta och sade: 4Se här; hvad tänker ni om saken? Hvilket beslut skola vi fatta? Ni får afgöra detta. — Och han begärde betänketid? — Ja. Jag föreslog honom .att följa mig till enkan Lerouge, hvilkens vittnesberättelse skulle häfva alla hans tvifyel; han syntes icke fästa någon uppmärksamhet vid denna proposition. Oeh dock kände han gumman väl,