Dagens Nyheter – 23 augusti 1870, sida 2

emedan han flera gånger varit hos heäne tillsammans med grefven, hvilken, efter hvad jag förnamimit, brukade gifva henne mycket pengar. — Har icke denna frikostighet förundrat er? — Nej. — Sökte ni göra er reda för af hvilken orsak vieomten icke vär böjd att följa er? — Ja; han hade kort förut sagt mig att han framför allt ville ha en förklaring med sin far, som för tillfället var frånvarande, men väntades höm om några dagar. — Sänningen — det vet hela verlden — bär, då hon uttalas, en prägel, Hvarom ingen misstager sig. Herr Daburon hyste icke: de ringaste tvifrel om vittnets uppriktighet. Noöl fortfor : — Hvad mig beträffar hade jag ingenting mot att få underhandla med mig far: Jag önskade, måhända änhnu innerligare än Albert, att hela denna för familjen så komprometterande affär måtte bli utredd i all tysthet, utan uppseende och genom en helt vänlig öfverenskommelse. Äfven om jag haft händernå fulla af bevis, skulle jag ha ryggat tillbaka för en rättegång. — Jaså; ni skulle icke ha inledt en process? — Aldrig, min herre; icke till något pris. Detta, tillade han i stolt ton, skulle ju ha varit att vanhedra det namn, som rätteligen tillhör mig, för att sedan återtaga detsamma. Hörr Dabäron kunde icke dölja sin bewidran;