Dagens Nyheter – 20 augusti 1870, sida 3

med fem bastioner, konstruerad af Vauban och hvars utanverk gå ända ned till floden. Dess försvarssystem fullkomnas genom en sluss, ; förmedelst hvilken det kringliggande landet kan sättas under vatten. För stadens och citadellets försvar erfordras 500 kanoner, så att en svag garnison är en mycket betänklig omståndighet, om en belägring blir uthållande. Strasbourgs ordinarie garnison utgör 6,000 man men staden har en civil befolkning på 84,000 personer, och i händelse af en belägring skall hvar och en af dem understödja de belägrande genom att dagligen konsumera sin andel af det ytterst inskränkta förrådet af lifsmedel. Den enda sida af fästningen, som icke kan sättas under vatten medelst slussarna vid Tllsinlopp i staden, är Porte des Mines, och på den sidan är glacisen underm fåad. Sådan är teorien af Strasbourgs försvar, men i praktiken får teorien ofta stryka på foten. Platsens säkerhet beror alltför mycket på vatten för att tillfredsställa dem, som önska se fästningen uthärda en längre belägring. Vattnet är ett vanskligt element att bygga på, och vattenståndet i floden är nu, efter fyra månaders torka. mycket lågt. Vid den förstörda båtbrons landningsplats visade vattenmärket för ett par veekor sedan blott 2 fots vattenhöjd; märket är graderadt upp till 19 fot. Fästningsverken äro dessutom af en något antiqverad konstruktion. Invid den gammalmodiga ringmuren, som omger staden, ligga på många ställen parker, villor, trädgårdar och bryggerier, hvilket allt säkert skulle utgöra ett ypperligt skydd för en belägrande fiende. Som Strasbourgs fästningsverk konstruerades långt innan den refflade kanonen var påtänkt, skulle en belägring af denna plats bli ett förträffligt experiment för att utröna den gamla befästningskonstens och det nya artilleriets relativa värden. FENSUESST IKONEN ONS