den trefärgade gränspålen med inskriften Empire frangais, helsade de detta så mycket efterlängtade mål för sin militäriska ärelystnad med ljudliga hurrarop och uppstämde tyska visor. Invånarne i första byn Frauenberg vid Saargemiind förKöllo sig lugna; många stodo vid vägen och betraktade oss med nyfiken uppsyn; i många hus voro dörrar och fönsterluckor stängda, i synnerhet var detta fallet med de hus, hvilkas yttre tillkännagaf mera välmåga. Bakom de nedfällda gardinerna såg man ett och annat bistert ansigte titta fram. I byarna framkommo här och der qvinnor och barn för att erbjuda trupperna vatten. Framför Saargemind såg man spår af förskansningar. Sjelfva staden ligger vackert, är bygd i en ganska nobel stil och räknar omkring 15,000 invånare. Den ger i sin helhet ett intryck af välmåga och renlighet. Vid inmarschen besatte de schlesiska gula dragonerna genast jernvägen och telegrafen. På det förr här förlagda 3:dje infanteri-regementets kaserngård stodo ännu trossvagnar med hela lårar fulla af nya keppis. Den franska garnisonens afmarsch måste ha skett brådstörtadt, då den icke hade tid att medtaga sina förråd. Stora mas sor af skorpor, via och citroner, men i synnerhet hafre och annan proviant anträffades och togs i beslag. Invånarnes fruktan för terreur prussienne var stor; folket, i ordets fulla bemärkelse, darrade. Men då de sågo, att den strängaste manstukt herrskade och att ingen plundring fick försiggå, utan att allt betalades, lade sig förskräckelsen och under eftermiddagens lopp stodo iuvånarne på ganska förtrolig fot med den fruktade fienden. På rådhuset ledde en preussisk officer inqvarteringen och det var en intressant genrebild ur våra dagars historia att se, med hvilken innerlig belåtenhet våra hederliga, ärliga soldater stodo i de öfvergifna sessionssalarna och betraktade Napoleon den 3:djes och kejsarinnans porträtter i lebensgrösse. I staden lågo omkring 400 sårade, de flesta fransmän; der voro endast några få preussare, hvilka blifvit sårade vid Saarbriäcken och, enligt egen utsago, i synnerhet hade lidit mycket af korselden från skansarna. Dagen i ända och långt in på natten fortforo trupper att marschera fram genom staden. Våra soldater voro verkligen entusiasmerade. — För att ordna trafiken på de franska jernvägarne bakom tyska armån äro umbärliga tjenstemän vid Main-Weseroch Main-Neckar-banan beordrade till Wissembourg och tjenstemän vid Rhen-Naheoch Saarbruck-Trier-statsbanan till Saargemänd. Xx x x En fransk soldat, som deltog i det blodiga slaget vid Woerth, har tillskrifvit le Pogres de Lyon ett bref, dateradt Reunilly den 9 dennes, ur hvilket vi meddela följande utdrag: Gud vare lof! Salongsgeneralerna ha nu måst rymma tältet för soldaterna. I går afton kunde vi för Bazaine, som för oss presenterade Decaen som vår divisiongeneral: Barn, sade marskalken, jag öfvertager nu ledningen af armån. Det är ieke någon okänd man, jag har presenterat för er, det är mitt andra jag. Jag skall vaka öfver eder och vara hos eder. Vi vilja i förening jaga fienden tillbaka och öfverföra kriget på hans område. Varen lugna, på det i mån kunna vara starka! Vi ville illuminera i glädjen, men marskalken förbjöd det: Varen lugna och tysta, och varen framför allt påpassliga som om I voten rödskinn! Så ljödo hans ord ... Man må säga, hvad man vill om de preussiska officerarne, men det måste man medgifva, att de ega militära kunskaper i,ett omfång, som man måste afundas dem. Fråga dem, hur långt det är från Toul till Pont-a-Mousson, och de skola utan betänkande besvara frågan till punkt och pricka. Stackars Mac Mahon, huru stolt och ståtlig måtte han icke hå varit, då han i går i Metz, efter slaget vid Woerth, besvarade en viss högtstående, flegmatisk och misstrogen persons förebråelser med ett: Det kan nu vara nog härmed. Låt hvar och en sköta sin sak! ..., Ni må tro att våra ögon flammade af stolthet, då vi hörde berättas om vår vän, adjutanten H., som, då hans högra hand krossådes af en granatskärfva, grep värjan med venstra handen och i carridr sprängde in i viogårdarna vid Woerth. Våra soldater gjorde underverk på denna ärofulla och olyckliga dag. Låt blott preussarne räkna sina döda. Då vår ammunition var slut och vårt artilleri teg, slogos vi man emot man. Största delen af de soldater, hvilka sårades eller föllo på eftermiddagen, skötos på pistolskotts afstånd. Våra läkare, som eljest äro så lugna, skuro tänderna då de sågo alla skottsåren angifna af den blå rand, som krutet efterlemAA AR fäönarna hevdda avg tnklra