Rektorsmötet. Den 16 augusti sammanträdde härstädes rektorer från rikets elementarläroyverk för att under ecklesiastikministerns ordförandeskap öfverlägga om åtskilliga, elementarläroverket rörande frågor. Mötet har icke varit offentligt, hvarför endast officiela tidningen kunnat redogöra för dess förhandlingar. Vi meddela här ett sammandrag af denna redogörelse: Enligt statsrådets förslag företogs först den 2:dra af de framställda frågorna så lydande: 2) Har språkundervisningen i de nedra kl: af skolah utvidgats så, att den på ett betänkligt sätt upptager lärjungarnes tid och anstränger deras krafter? Blifva derjemte genom mängden af de ämnen, hvilka i skolan samtidigt läsas, ach framförallt genom deras föredragande af särskilda lärare, lärjunfame ytterligare och på ett stundom för deras helsa betänkligt sä ransträngda? oa Och om så förhåller sig, att lärjungarno i våra elementarläroverk öfver: ingas, berof tlå denna öfveransträngning föret is på ofvan uppgifna orsaker, eller är den äfven framkallad af andra — och hvilka? 1:sta momentet. Först öfverenskoms, att med uttrycket nedre klasserna borde förstås de 5 nedre klasserna af det nuvarande elementarläroverket. Vidare erinrades, att man vid: ordet utvidgats hade att afse så väl en qvantitativ utvidgning i afseende på timantal och lärokurser, som ock en qvalitativ med afseende på stegrade fordringar och anspråk på lärjungarnes insigter. Med hänsyn till timantal ådagalades genom en speciel utredning, att både 1820 och 1856 års skolstadga öfverbufvud tilldelat språkundervisningen ett större utrymme, än hvad nu vore förhållandet. Hvad kurserna anginge, kunde icke gerna någon påökning nu förefinnas, då för de nedre klasserna inga bestämda kurser vore föreskrifna. Möjligen vore fordringarna på lärjungens insigter i hvarje särskildt språk något större än förr, men detta motvigdes mer än väl af den bättre ordningsföljd, hvari språken inträdde i undervisningen, af den ojemförligt bättre metod; som iakttoges, och af den sorgfälliga prearation, som vanligen föreginge hvarje lexa. På grund häraf var man enhälligt af den åsigten, att någon öfveransträngning icke af språkundervisningen förorsakades i de tre nedersta klasserna. Möjligen kunde någon farhåga för öfveransträngnitig förefinnas i 4:de och än mera i den 5:te. Olika förslag framställdes i syfte att i dessa klasser åstadkomma någon lättnad, men härom kunde mötet icke förena sig i en gemensam åsigt. I allmänhet var man deremot ense derom, att de nuvarande lagbestämmelserna ingalunda vore af den beskaffenhet, att de medförde någon lärjungarnes öfveransträngning i de nedre klasserna; genom flere kgl. cirkulär hade dessutom lärarne erinrats om nödvändigheten att vura på sin vakt mot en sådan. Om, oaktadt allt detta, en viss oro och missbelåtenhet kunde förspörjas hos föräldrar och målsmän, kunde anledningen dertill vara att söka i andra omständigheter, om hvilka mötet närmare finge yttra sig vid 3:dje momentet i denna punkt. Här kunde blott vara skäl att påpeka, bhurusom de öfningar, hvilka beräknats böra blifva en hvila och vederqviekelse för lärjungarne i sin mån någon