Han blickade med ett uttryck af den djupaste förvåning, än på poliskommissarien, än på de män som åtföljde denne. Gubben Tabaret förblef stående och såg honom rakt i ögonen. — Här er arresteringsorder, tillade kommissarien, i det han vek upp ett papper. Albert kastade helt mekaniskt en blick derpå. — Claudine mördad! utropade han. Och sakta, men tillräckligt tydligt för att höras af poliskommissarien, en konstapel, och Tabaret, tillade han: — Jag är förlorad! Under det att kommissarien anställde det summariska förhör, som skall hållas omedelbart vid hvarje häktningstillfälle, begynte konstaplarne förrätta en minutiös visitation i våningen. De hade beordats att lyda fader Tabaret, och det var han som ledde undersökningarne. Lådor och skåp genomletades, och nästan alla möbler drogos fram på golfvet. Man bemäktigade sig en massa saker, tillhörande vicomten, handlingar, manuskripter och en stor brefsamling. Det var med synnerlig förnöjelse gubben Tabaret lade handen på vissa föremål som sedan noggrant beskrefvosi protokollet. Detta. lydde sålunda: 1:o. I första rummet, hvarest vapen af alla slag förvaras, påträffades bakom en soffa en afbruten dolk. Denna har ett besynnerligt fäste, sådant som man aldrig ser på dylika i han