Dagens Nyheter – 19 augusti 1870, sida 2

— Zl — — Jo, jo! sade en gammal trotjenare, som Varit öfver trettio år i huset, nu har herr grefven gifvit sin son en duktig skurpens, kan jag märka. Han blir elak på gamla dagar. — Jag anade att någon storm var å färde redan vid middagen, yttrade en kammartjenare; herr grefven aktade sig visserligen för att tala i betjeningens närvaro, men han rullade ögonen oroligt och såg mäkta förtörnad ut. — Hvad tusan kan det vara de blifvit osams om? — Ja, hur skall man kunna veta det? Det är någon bagatell naturligtvis. Herr Denis, i hvilkens närvaro de icke bry sig om att förställa sig, har sagt att de ofta träta hela timmar om småsaker som han inte ens kan begripa. — Åh! utropade en ung pojke, som vid denna tid höll på att dresseras till uppassare vid måltiderna; om jag vore i herr vicomtens ställe, skulle jag på ett höfligt sätt låta min far veta att jag icke längre ville dansa efter hans pipa. — Josef, min vän, yttrade den nyssnämnde gamle domestiken, ni är ett fårhufvud. Ni kan utan skada göra med er pappa hvad ni behagar; det är ju naturligt, ty ni väntar er icke så mycket som fem sous af honom, och ni hardessutom redan lärt er konsten att förtjena ert uppehälle utan att arbeta.