Dagens Nyheter – 19 augusti 1870, sida 2

parisarne alltför omständligt, stormade de fängelserna och dödade fångarne, en för en, utan förhör och utan försvar. Under detre septemberdagarne föllo bortåt 10.000 offer för denna våldsbragd; blodet flöt i strömmar, högar at lik spärrade gatorna, och midt igenom alla dessa ohyggligheter drogo sjungande folkhopar, berusade af vin och mordlust, framåt Temple för att visa den fångna konungafamiljen prinsessan Lamballes hufvud, som bars på spetsen af en lans — ett ohyggligt banår, efterföljdt af en ohygglig armå. Under det anarkien rasade i Frankrikes hufvudstad, hotades landets gränser af fienden. Etthundra trettioåtta tusen förträffligt utrustade och väl öfvade soldater at de krigsvana preussiska. och österrikiska härarne stodo gentemot en arm6 ,som på sin höjd räknade 120,000 man, som måste spridas på en alltför långsträckt gräns, som saknade nödig utrustning och officerare oeh som, hvad som var värre än allt annat, var splittrad uti oeniga partier. Lafayette, som kommenderade centern och hade sitt hufvudqvarter i Metz, önskade byta ställning med nordarmån för att kunna gå till Paris och hjelpa konungen. Lukno, mnordarmåns befälhafvare, gick in på bytet, och alldeles framför fiendens ögon företogs vågstycket att låta armåerna byta plats, under det att Dumoiriez ensam stannade för att med sin lilla kår uppehålla fienden, Sådan var härens ställning, då nationalförsamlingens kommissarier anlände. med underrättelser om tilldragelserna i Paris den 10 augustioch med uppmaning till trupperna att aflägga trohetsed åt lagstittande församlingen. TLafaytte svarade med: att låta arrestera budbärarne och befallde, att ärmöns ed till konungen skulle förnyas i alla kårer. Dumouriez nekade att åtlyda denna befallning. . tta dagar derefter, då underrättelsen härom kom till Paris, förklarade nationalförsamlingen Lafayette för en landsförrädare och utnämnde Dumouriez till högsta befälhafvare. Huru populär Lafayette än var iarmån, kunde han icke med tillräcklig kraft möta de nya politiska id6er, hvilka: allt mer och mer utbredde sig i lederna, utan han nödgades fly för att rädda sitt lif. Hvad hans efterträdare beträffade, så såg armåön väl i honom representanten för de nya förhållandena, men våt avogt stämd mot hans: personlighet och misstrodde hans förmåga som härförare. . Af en sådan armå skulle Paris skyddas mot en fiende, hvilkens plan det var. att gå löst på den franska hufvudstaden. Konungen af Preussen och kejsaren af Österrike voro personligen närvarande i Mainz; 60000 preussare, ärfvingar till Fredrik IT:s lysande traditioner, gingo i rak linie mot den frånska härens center; .20,000 österrikare understödde deras högra flygel och 16,000 österrikare jemte 10,000 hessare den venstra, medan prinsen af Cond förde 6,000 emigranter mot sina revolutionära landsmän. Fransmännen skulle försvara norrw gränsen med 30,000 man, fördelade i tre kårer. I fästningarne Sedan och Metz stodo dessutom Lafayettes och Luknos afdelningar, fastän dåligt organiserade, enär de nya befälhafvarne, Dumouriez och Kellermann, ännu icke hade öfvertagit ledningen; i Landau och Elsass, således långt från den egentliga krigsskådeplatsen, stodo dessutom 45,000 man under Custine och Biron. Den 20 augusti stötte preussiska armed på fästningen Longwy, som redan två dagar derefter öppnade sina: portar för fienden. Stolta af denna seger, beslöto preussarne att utan dröjsmål fortsätta offensiven; de kringrände Thionville och marscherade mot Verdun, som ännu mindre än Longwy kunde motstå ett angrepp. Lafayettes kår svifvade i allvärsam fara, såvida icke en kraftig hand öfvertoge dess ledning. Dumouriez lemnade Kals öfver hufvud nordarmån, hvars infall i Eolland var hans älsklingsplan och hvartill han vidtagit förberedelser. Han ankom? lyckligt till. Sådan och mottogs af de missnöjde soldaterna mycket : ljumt, men han uppträdde med ett låtsadt lugn och en säkerhet, som:snart utöfvads ett godt inflytande på trupperna. Hvarken haä eller hans stabsofficerare kunde dock dölja för sig sjelfva, att den lilla franska armåns ställning framför en mångdubbelt starkare fiende med bättre disciplinerade trupper var af en mycket kritisk natur, och alla generalerna voro ense öm, att man icke borde invänta preussarne vid Sådan, utan så fort som möjligt draga sig bakom Marne och söka förena sig med de andra armåkårerna för att försvara hufvudstaden, som låg endast på 20 mils afstånd från fienden. : Det var den 28 på attonen krigskonselfen