Dagens Nyheter – 19 augusti 1870, sida 1

mm REEXEXRXEXRXEXORRXETRR OO —KX—XEXXRR—XEXEXT—XEXLX RNE OL efter att vara de främsta i striden, som är egendomlig för hela denna kår. Under det regementet gick i skola hos öfverste Laure, som dog hjeltedöden på valplatsen vid Magenta, fick det denna hetsighet i angreppet och fasthet i försvaret, hvarpå det aflagt prof i Italien, Mexiko, Senegal och Kochinkina; Rese, som sedan förde regementet, jemförde det, på grund af ensemblen och hastigheten i dess rörelser, med en pil, som far ut från bågen och hvinande banar sig fast i skottaflan. Den snillrike öfverste Archinard yttrade en gång: Jag känner endast två verkliga höjder ilifvet: den ena är en vacker qvinnas kärlek, den andra att föra första turcos-regementet i elden. Detta regemente, som är så utbildadt, så disciplineradt, så beredt till allt, hvad dess officerare vilja, förstår sig blott icke på en sak: det har aldrig kunnat höra hvad det betyder, då det blåses till reträtt. Då trumpeten kallar dem till måltid; till revy eller till en manöver, äro de straxt redo och hvarje man lyder signalen i samma ögonblick, den gifves, Blåses det till anfall, störta de fram som lejon, ännu innan trumpeten upphört att ljuda, mer är. det fråga om att vika en fots bredd tillbaka, då kan man låta stöta i alla verldens trumpeter; de höra det i alla fall icke. Det: var under det öfverste Archinard ännu kommenderade dem. Fästet Mimiche skulle stormas. Turcos klättrade uppför de bränta klippbranterna med en dristighet och vighet, som gränsar till det otroliga. -De hoppade öfver dvergpalmerna som schakaler, med glödande ögon och utspärrade näsborrar. Krutröken slog i hufvudet på dem genast efter första gevärsskottet, de voro ej längre menniskor utan lössläppta lejon. Det blåstes signal till reträtt, men de gingo på lika ifrigt. Underoffieerarne hade den största möda i verlden att få dem tillbaka. Men hörden I då ej reträtt-signalen ? frågade man dem. — Ritrite quisqui ci? Macache, sabir, macache comprendir! Det var allt hvad de svarade, och det skulle betyda så mycket som: Retirera, hvad är det för slag? Massakrera, hugga in, massakrera, det förstå vi oss på! Denne heroiska obekantskap med allt, som stöter på reträtt, gjorde att 500 af dem blefvo fångna i slaget vid Wissembourg. De störtade sig öfver preussarne, utan att bry fig om hvad som föregick bakom dem. De krossade, de förintade allt, som fanns i deras väg. Ett af de preussiska kuvgliga gardesregementeNna Huivadup Uft vr senda sl hoss Ia BP Ison skydrag i menniskohamn. terstoden af divisionen Douay, som nödgades duka under för fiendens numeriska öfvervigt, måste draga sig tillbaka. Reträttsignalen blåstes, men turcos bekymrade sig efter vanligheten ej derom. General Douay såtte sin häst i galopp för att personligen ge dem besked. De fördubblade i stället sin ifver. De kastade sig öfver ett annat regemente, anfölloj med bajonetten i ett raseri, som griassade till vansinne, och gjorde en ofantlig luska i den fendtliga linien, som de genombröto i språngmarsch. Föreställ er en rägskördemaskin, som. går genom. en åker, skrifver ett ögonvittne, och ni kan göra er ett begrepp om detta fruktansvärda och storartade anlopp. Men på detta sätt kommo de på andra sidan om den fiendtliga armån. Deras bataljonschef, som varit den främste i anfallet, satte helt lugnt lorgnetten i ögonvrån: Men, halt! Hvar ha vi våra kamrater? Långt i fjerran ser han dem draga sig tillbaka i godordning. Nu började han uppfatta det kritiska i deras belägenhet och funderade en stund på att göra en ny lucka för att komma tillbaka till deras kamrater. Men hvad kunde 500 man uträtta mot 40,000? Han är omringad på alla kanter och nödgas att jemte sin hjeltemodiga trupp gifva sig fången. Och hvad gör vil detta? Sådana nederlag äro lika goda som segrar; de stärka förtroendet till armen. Ku 3