Dagens Nyheter – 19 augusti 1870, sida 1

-— l0 — Jag är hennes son, men icke hennos domare. Ingen skall i min närvaro visa henne missaktning eller förtala henne; ty sådant tillåter jag icke, min herre. Och allra minst skall jag tåla det af er. Grefven gjorde verkligen otroliga ansträngningar för att icke af vreden drifvas till några ytterligheter. Alberts hållning satte hans blod i den våldsammaste jäsning. Huru, han var uppstudsig, han vågade trotsa honom, säga honom hotfulla ord midt i ansigtet! Gubben sprang upp ur ländstolen; en häftig åtbörd antydde att han kände sig frestad att glå sin son. — Gå ut! röt han med dundrande stämma, gå ut! Begif er till era rum och akta er väl att lemna huset utan min tillåtelse. gon. skall jag låta er veta min vilja. Albert gjorde en vördnadsfull bugning, likväl utan att nedslå ögonen, och gick derefter helt långsamt mot dörren. Redan hade han öppnat denna, då herr de Commarin — hvilkens raseri, såsom ofta händer just de häftigaste personer, plötsligen lagt sig — i en helt förändrad ton sade till honom: — Albert, kom hit och hör mig. Den urge mannen vände sig om. — Ni får icke aflägsna er, fortsatte grefven, förrän jag sagt er hvad jag tänker. Ni är värdig att ärfva ett stort namn, min herre, Jag kan bli ond på er, men det är mig omöja MODERSKÄRLEK. 35, TI mor