Dagens Nyheter – 19 augusti 1870, sida 1

Kriget. Telegrammer somi går, dels från fransk, dels från preussisk sida ankommo rörande ett. slag förliden tisdag i närheten af Metz äro stridiga beträffande hvem som blifvit den segervinnande. Marskalk Bazaine sökte föra sin armå från Metz inåt Frankrike till Verdun vid Meuse-floden, der han kunde hoppas komma i samband med Mac Mahons kår och nya trupper från Paris i: stället för att stå isolerad vid Metz. En del af tyska nordarmån anföll hans högra flygel; när striden var nära slutad attackerades äfven den venstra. Båda parterna tillskrifva sig äran att ha bibehållit slagfältet. Marskalk Bazaine säger att han stannat, i sitt återtåg mot Verdun endast för att förse sig med ny ammunition från Metz. Det enda vissa är att förlusterna måtte å ömse sidor ha varit ofantliga; sannolikt har den 16 augusti 1870 varit en af de blodigaste dagar i detta århundrade. x x x Times korrespondent skrifver om striden vid Saarbricken den 6 augusti: SHvad jag aldrig skall glömma, är dessa törtviflans scener, till hvilka jag i denna förgråtna och förskrämda folksamling på fransmännens. reträttväg blef vittne. Jag hoppas, att aldrig mera få återse något sådant. Mödrar, som hade förlorat sina barn, ropade på dem under ångestskri och åtbörder af förtviflan ; fattiga gamla qvinnor och gubbar vacklade, under det de gingo, bärande en eller annan sak af värde, hvilken de kunnat taga med sig hemifrån; de iakttogo en dyster tystgad, egendomlig för denna ålder, som blifvit härdad af lidandet; barn, okunniga om hvad denna flykt betydde, sprungo vid sidan om sina föräldrar; gifta män stödde sina hustrur och buro sina: små barn, ofta två eller tre, på sina axlar, de sökte genom ömma eller lugnande ord uppmuntra dessa älskade varelser. Det är omöjligt att finna ord för att kunna beskrifva det sorgliga i denna utvandring. .Om hela verlden hade kunnat omfatta denna scen med ett enda ögonkast, så skulle krig vara omöjliga. Detta stolta nationalhögmod, dessa yttringar af en sårad värdighet, mera finkänslig än don Quixotes, denna vansinniga ambition hos konungar och kejsare; allt skulle försvinna för minnet af alla de fasor och ödeläggelser, som ett sådant skådespel företer. Korrespondenten tar i betraktande, att. fransmännen hade 25,000 man i elden, preussarne tre gånger så många. Å båda sidor, men särskildt: å fransmännens, voro förlusterna betydliga. Ett regemente efter ett annat gick ur elden med stark manspillan. Linieinfanteriets 76 och 77 regementen och tredje chassörregementet gingo totalt under, Journal de Frankfurt meddelar; att man MV et rr