Dagens Nyheter – 18 augusti 1870, sida 1

åt Strasbourg till, infanterikolonner och massor af kavalleri satte sig i marsch; den badensiska generalstaben följde efter. Jag:sluter mig till de andra, och på ex packvagn bär det hastigt och lustigt af åt Strasbourg till. På 12, timmes väg från staden göra trupperna halt och vi erfara, att en parlamentär är afsärd till staden. Det var major von Amerongen, som hade ridit dit för att, under åberopande af franska vapnens svåra nederlag och omöjligheten af att bibehålla staden, uppfordra kommendanten att uppgifva den. Saken är nembigen den, dels att Strasbourg i sjelfva verket blott är besatt af nationalgardister (och 11.000 man dertill, ja!), dels att den allmänt utbred da meningen, att Strasbourg är en fästning af första rangen, ingalunda svarar mot verkliga förhållandet; sjelfya staden kan mel största lätthet beskjutas och befästningsmuren kan direkt angripas från flera sidor. i följd häraf är borgerskapet allt annat ån lifvadt för en beskjutning af staden, och Strasbourg är under nuvarande förhållanden till den grad ohållbart, att det måste anses såsom borgerskapets pligt att medverka till stadens uppgifvande. (!) Vår utmarsch hade ett dubbelt ändamål: att demonstrera och derigenom utötva en pression på borgerskapet samt att begagna oss af ett sig möjligen erbjudande tillfälle -att göra en kupp. Det fattades just icke mycket i att detta hade lyckats, och verlden skulle då en vacker morgon ha öfverraskats med en notis om att de badensiska och wiirtembergska trupperna öfverrumplat och vid första anfallet tagit en fästning af första ran-gen. Men portarne stängdes just i rättan tid, och äfven demonstrationen visade sig icke göra åsyftad verkad. -Guvernören afslog i morska ordalag uppmaningen att kapitulera, och borgerskapet tycks behöfva kraftigare retmedel. För att gifva dem en försmak, sköt man ett hus i förstaden i brand; att beskjuta sjelfva staden brydde man sig icke om. Allt detta gjorde, att det till att börja med såg ut som om man hade ämnat att marschera raka vägen till Strasbourg, och först då artilleriet gjorde helt om och sedan han fått några näxrmare upplysningar, blef det klart för er korrespondent att han hörde återvända till det 242 timmars väg aflägsna Brumeth. Maa vidtager emellertid sådana mått och steg, att man kan hoppas, att stadens fall skall inciäffa mycket snart. (Det går väl inte så fort ändå!) Samma korrespondent skrifver den 9 d:s på e m. Med hvarje timme bekräftar det sig alltmer, att Mac Mahons arme befinner sig i fullkomligt upplösningstillstånd och för närvarande är urståndsatsatt erbjuda en ny strid, Oerhörda förråder ha fallit i våra händer, här i Brumath t. ex, stora massor af foder. Äfven två späckade krigskassor har man tagit, Hertigens af Magenta damer, hvilxas bestämmelse var att göra les honeurs i högqvarteret voro hertiginan af Ölermont-Tonnerre och fru Latour-Dupin. Marskalkens packning, hvaribland också befann sig dessa damers, togs af 14 proussiska husarer, som gjorde sig ett nöje af att protva krinoliner, chignoer, aidenklädningar och hattar. Äfven skämtet kan gifva en drastisk illustration till den sånningen, att kriget är ett allvarligt handtverk ? Kronprinsens hufvndarmå befann sig den 9 på rask marsch mot Vogeserna, En löjtnant Winsloc red natten till sagde dag med mycken djerfhot och beslutsamhet krivg Strasbourg och afskar telegraftrådarno på den öfver Schlettstadt gående jernvägen, i följd hvaraf Strasbourg ickq längre har någon telegrafförbindelse.