Dagens Nyheter – 18 augusti 1870, sida 1

berm—v— EE RER RE RR ——— LL Kriget. General Douays död. (Efter Amedee Åchard.) Den hjeltemodige generalen föll, som bekant, på valplatsen vid Wissembourg. Vill ni höra, hvad man här berättar om denne krigare, som sökte döden, då döden icke ville komma till honom, sigar Achard. Vid den tid, då slaget definitivt måste anses vara förloradt, såg generalen, tigande och dyster, från höjden af en skans de sista regementena af sin division marschera utför en sluttning, från hvilken fiendens eld decimerade dem. Han hade giort allt som står i menniskomakt för att betvinga ödet. I detta ögonblick hade han icke en bataljon, icke ett kompani till sin disposition; den blodiga strid, som han hade kämpat ända sedan morgonen, hade beröfvat honom allt. Han samlar nu sina adjutanter och ordonnasofficerare, tilldelar dem befallningar, som skingra dem i alla riktningar, och går derpå ensam ut ur skansen. Då han kommit ut på vägen, drager han upp en pistol ur sadelhölstret, krossar sin hästs hufvud och stiger derpå med den dragna värjan i handen långsamt uppåt den backe, som höjer sig midt emot honom. Soldater, tillhörande alla regementen och alla vapenslag, störta förbi honom. Han kastar sig mot dem oeh försöker hejda dem. Andtrutna fråga de honom, hvarthän han ämnar sig. Mot fienden! svarar generalen. Han går vidare, soldaterna följa honom förvånade, Det är blott en liten hop, som samlar sig rundt omkring honom. Men andra, som känt igen generalen, skynda fram, kasta sig mot honom och försöka spärra vä gen för honom. Han aflägsnar dem emellertid genom en rörelse med handen och går med stadiga steg uppåt. Och samma soldater, som för ett ögohblick förfärades öfver så mycket hjeltemod, följa nu hans exempel och klättra uppför, afskjutande sina patroner, En förfärlig eld börjar emellertid från spetsen af höjden, och här och der: faller en af dessa män, som hade låtit elektrisera sig af sin generals lugna och sjelfuppoffrande exempei. Andra skynda fram och göra en sista ansträngning för att förmå sin general att vända om, men han pekar med värjspetsen mot höjden, skakar på hufvudet och fortsätter sin förfärliga vandring, Vid hvarje steg faller en man, och så forgår det alltjemt uppåt. Han ensam förblir orörd: orörlig blickar han upp mot fienden, och med högburen panna och 14gande blickar skrider han fram mellan hopar af döda, nedmejade af karteseharna. Plötsligt stannar han gaeklande, Ho enda soldat, som :kularna ännu skonat, springer fram och moöttager honom i sina armar, Couoral Abel Douay var död. Men då sådana män falla på fäderneslandets jord, uppspira hjeltar ur deras blod. ten Tyskarne utanför Strasbourg. Från badensiska truppernas hufvudqvarter Brumath skrifver en tysk korrespondent den 8 dennes, bland annat: I dag på e, m. befann sig eder korrespondent några timmar i den gladaste sinnesstämning, och orsaken dertill var, att han trodde sig tå tillbringa aftonen i Strasbourg. För denna gång har denna min förhoppning visserligen gått upp i rök, men om några dagar hoppag jag den skall realiseras bägtre (Lyckas inte!) I eftermiddag kl. 4 blef det i en hast lifligt bland trupperna. Det slogs generalmarsch, gevärseld smattrade FAEESENNEESOg NRO ry rr R röra 4 3 förrn rn 3rg pr fr örn