rv orättvisa, för hvilken han är ett offer. Han måste ovilkorligen törsta efter hämhd, fordra vedergällning. — Han har inga bevis. — Han har era bref, min . herre. — De äro ej tillräckliga, det har ni sjelf sagt. — Visserligen; men de ha likväl öfvertygat mig, i hvilkens intresse det låg att icke blifva öfvertygad. .. För öfrigt skola vittnen, ifall: sådana behöfvas, icke fattas honomi. — Och hvilka vittnen. skola bektäfta hans påståenden, om jag. får lof att fråga? Ni, vicomte, förmodligen ? — Ni sjelf, herr grefve. Ni skall förråda os3 hvilken dag han behagar. Antag att han låterkalla er inför rätta, att man der uppmanar er att säga sanningen och att med ert hedersord styrka tillförlitligheten af era uppgifter; hvad skall ni då svara? Herr de Commarins panna rynkades. Efter en långvarig öfverläggning med sig sjelf, hvarunder tydligen en våldsam strid försiggick i hans inre, .genmälde han till sist: — Jag skulle rädda mina förfäders namn från ;vanära. Albert skakade: på bufvudet och såg tviflande ut. — Till. ett sådant pris, min far; tänk, det kan jag aldrig tro. Ni är ickei stånd till att -svärja falskt. Men jag vill medgifva denna