Dagens Nyheter – 17 augusti 1870, sida 1

eller triumferande ärelystnadens. Men herr de Commarin var icke af en sådan sinnesart, att han länge kunde beherrskas af dessa ömmare känslor. — Ni har icke sagt mig, vicomte, yttrade han, hvem som tillsändt er denna jobspost. — Budbäraren kom å sina egna vägnar, min herre, han ville icke inblanda någon tredje person i den sorgliga affären. Sjelf var han ingen annan än den unge man, hvilkens plats jag intagit, er son och laglige arfvinge, herr Noäl Gerdy. — Ah! sade grefven med halfhög röst, Nol, så heter han, jag erinrar mig det nu. Och med synbar tvekan tillade han: — Talade han med er om sin mör, om er mor? — Nej, min herre. Han nämnde endast att han kom utan hennes vetskap: och att slumpen allena för honom uppenbarat hemligheten. EN Herr de Commarin svarade icke. Han hade ej heller något mera att fråga om. Han öfverlade med sig sjelf. Det afgörande ögonblicket var kommet; han såg blott ett mede att afböja den hotande faran. ; t s — Hör på, vicomte, sade han ändtligen i en vänlig ton som förvånade Albert, stå icke derborta, utan kom: hit och sätt er bredvid mig, så skola vi språka. Vi måste förena våra bemödanden för att, om möjligt, undvika en-stor olycka. Tala till mig med fullt. förMODEBRSKÄRLEK. 33.