Dagens Nyheter – 16 augusti 1870, sida 2

ERE nn djup öfverraskning. Han hade ännu i minnet allt hvad han skrifvit och erinråde sig att han minst tjugu gånger i bref till Valerio uttryckt sin glädje öfver att det djerfva försöket krönts med framgång samt tackat henne för det hon fogat sig efter hans vilja. :— Ni har: således icke läst alltsammans, vicomte? sade han. — Jo, allt, min herre, och med den största uppmärksamhet. Jag kan försäkra er att det sista af de bref som förevisades mig egentligen icke innehöll annat än ett meddelande att Claudine Lerouge, amman som fått i uppdrag att verkställa utbytet, anländt till Paris. Hvad sedan hände visste jag ej med säkerhet förrän nu. — Inga juridiska bevis! mumlade grefven. Man kan uppgöra och länge umgås med en plan, men likväl öfvergifva densamma i sista ögonblicket, då det gäller att sätta den i verket, Sådant inträffar ofta. Han förebrådde sig att han så hastigt svarat Albert. Den unge mannen hade hyst allvarsamma misstankar; och att dessa nu blifvit förvandlade till visshet, derför hade han sin egen obetänksamhet att tacka. — Utan tvifvel, tänkte han, har Valerie förstört de -merakomprometterande brefven, dem som hon ansåg innebära någon verklig fara d. v. s. dem som jag skref efteråt. Men hvarför har hon behållit de öfriga, som äfven äro blott alltför mycket upplysande? Och huru