Dagens Nyheter – 16 augusti 1870, sida 1

Något som medföljer passionen är en blind tro på densammas låpga varaktighet. En förälskad föreställer sig att kärleken skall, snart sagdt, i evighet förblifva lika glödande, Helt och hållet försjunken i det närvarande, bekymrar han sig icke alls om framtiden. Hvilken man söker väl vara på sin vakt mot den qvinna i hvilken han är betagen? I alla tider skall den käre Simson på god tro öfverlemna sitt hår åt Delilas sax. Så länge grefven varit Valries älskare hade det aldrig fallit honom in att återfordra brefven af sin dyrkade medbrottsling. Och om en sådan tanke uppstått hos horom, skulle han ha tillbakavisat densamma såsom förnärmande för hennes englakarakter. Och hvilka skäl kunde han ha att betvifla sin älskarinnas tystlåtenhet? Intot. Hon borde ju vara ännu mera intresserad än han af att hvarje spår af den brottsliga handlingen blefve utplånadt. Var det icke hon som njutit största fördelarne deraf? Hvem hade blifvit satt i besittning af en annans förmögenhet och namn? Det var hennes son. Då grefven åtta år sednare trodde sig ha upptäckt att hon var honom otrogen och med anledning häraf bröt en förbindelse, som länge utgjort hans lycka, tänkte han visserligen på att skaffa sig brefyen tillbaka. Men han visste icke hvilka medel han borde för detta ändamål använda. Tusen -betänkligheter hindrade honom från att handla. MODERSKÄRLEK. 32.