Dagens Nyheter – 15 augusti 1870, sida 1

oo AN — Säg till åt portvakten, befallde han, att hvarken jag eller vicomten är hemma för någon, eho det vara må! Vr. Den upptäckt vicomten gjort hade mera förtörnat än öfverraskat grefve de Commarin. Och detta var helt naturligt. Sedan tjugu år hade han fruktat att sanningen skulle komma i dagen. Han visste att ingen hemlighet är nog väl bevarad för att icke kunna bli bekant, och hvad hans hemlighet angick, hade fyra personer känt densamma, af hvilka tre ännu voro i lifvet. Han hade icke glömt att han begått den stora oförsigtigheten att anförtro åt papperet hvad som aldrig bör omtalas, än mindre skrifves. Huru var det möjligt att han, en skicklig diplomat, en insigtsfull politiker, kunnat handla så oklokt? Hvarför hade han icke, sedan han en gång skrifvit, skyndat sig att annullera dessa farliga bref? Han borde väl till hvad pris som helst ha sökt tillintetgöra dessa förkrossande bevis, som när som helst kunde framkastas mot honom. Svårligen skulle en tillfredsställande förklaring kunna gifvas häröfver, såvida det icke funnes något som heter passion och som förblindar de mest upplysta menniskor.