Dagens Nyheter – 13 augusti 1870, sida 1

ankomsten och som han gifvit sig tid till att i hast genomögna, utgjorde förevändning för missnöjets utbrott. Knappt har jag varit hemma en timma, sade han, och redan har jag fått mottaga en predikan från Broisfrenay. — Han skrifver mycket, anmärkte Albert. — Alltför mycket. Han ruinerar sig genom detta enorma slösande med bläck. Oupphörligen nya planer, förslag, förhoppningar ;.. barnsligheter alltsammans! Han för ordet för ett dussin politici af samma trosbekänrelse som hans egen. De ha, på min ira, förlorat förståndet. De tala om att lyfta verlden; det fattas dem blott en häfstång och en stödjepunkt. För min del kan jag icke annat än skratta åt dem af hjertats grumd, ehuru jag håller af dem. Och i tio hela minuter fortfor grefven att göra sig lustig på sina kära vänners bekostnad, utan att synas tänka på att åtskilligt som var löjligt hos dem äfven fanns hos honom sjelf. — Om de ändå, tillade han mera allvarsamt, hade något förtroende till sig sjelfva, visade någon djerfhet! Men nej. De lita ständigt på andra. Ingenting göra de, som icke vittnar om deras vanmakt, som icke innebär ett medgifvande att de tagit sig vatten öfver hufvudet. Jag ser dem oafbrutet söka efter en man med styrka, som vill åtaga sig deras sak, Men då de ingen sådan finna, äro de