Dagens Nyheter – 5 augusti 1870, sida 2

Nordiska skolmötet i Göteborg Vi meddela här nedan, efter GöteborgsPosten, en redogörelse för sammanträdet i tisdags: Diskussionen öppnades af Pastor Mau (dansk), som yttrade, att religionen måste tala till både törståndet, känslan och viljan, Guds ord och Guds folks historia bör i folkskolan vara det väsentliga ämnet. Vidare bör historien, varande som en stam med många grenar, hvarje gren häntydånde på de öfriga kunskaperna och tjenande till en praktisk utveckling, blifva det andra föremålet för studiet, och i synnerhet fäderneslandets historia. Vidare Guds uppenba.relse i sina skapelser eller naturläran. Att äfven sången har en stor betydelse för det folkliga, andliga och kristliga lifvet visade talaren äfven och önskade att svenska skolstyrelserna ville verka att i folkskolorna införa dels bibliska, dels fosterländska sånger. Modersmålet böra barnen icke blott skrifva efter diktamen, utan de böra sjelfva söka nedskrifva sina tankar, för att derigenom mer och mer utprägla sina förståndsgåfvor, ty endast diktamen eller blott läsning gör barnen mindre mottagliga för egna intryck. Hr Blomstrand anförde med afseende på den satsen: att man skulle lära barn tänka, att tänkandet är en gåfva, som man ej kan lära. Barnets tanke kan ej framgå fullmogen, den måste klarna. Talaren framhöll den sanningen, att man skall bevara den för skada, liksom en trädgårdsmästare skulle förderfva blomman, om han företog sig att utveckla bladen förr än de sjelfva af naturen gjorde det. Så ock förderfvar man barnen; det är menniskans förnuft, vilja och samvete som skola utvecklas. Hr IKraiberg önskade en resolution på första frågan, och ordföranden föreslog att flere antecknade talare behagade taga tillbaka sin rätt att yttra sig. Hr Meijerberg anmärkte, att det var allmänt kändt, huru i alla länder fråga uppstått att skilja religion och kristendomsundervisning, då kristendomsundervisning har till syfte att bilda goda och sedliga menniskor. Hr Hasselroth önskade att folkskolan måtte få en mera praktisk riktning. Prosten Fehrlein ville ha kristendom till folkskolans läroämne och sedan modersmålet i förening, med skrifniog. Ville dertill inrymma geometri och teckning i rummet framför geografi och historia. Hr Eklund ansåg sig böra understödja dem, som hyste denna åsigt, och hoppades att ingen ville försaka det eviga lifvet, hvarför kristendomen bör vara folkskolans första ämne, tilläggande: hur skall man blifva en kristen lärjunge, om man icke känner Mästaren. Skolläraren Eriksson tyckte att dagens talare voro eniga om, att sätta kristendom i första rummet, hvadan således vi i våra dagar åtminstone förblifva vid hvad