Dagens Nyheter – 4 augusti 1870, sida 2

jag bestyrkes ett af gamla stockholmsboer allmänt erkändt faktum, att gardesmanskapet med hvarje år alltmer utmärker sig genom godt skick, pålitlighet och nykterhet. Men då alla de ofvan omförmälda skälen förefinnas vid samtliga gardena och till en del äfven vid öfriga i hufvudstaden garnisonerade trupper, men andra gardet är den enda sådan kår, hvars krigsrätt år 1869 icke haft att uttala straffdom öfver någon: så förefaller det troligt, att någon för regementet särskild omständighet förefinnes, hvari grunden till den hugnande företeelsen bör sökas. Vi tilltro oss visst icke att hafva uppdagat densamma; men anmärkningsvärdt är, hvad i edert augustinummer i fjol nämndes, att nemligen ett antal korporaler och soldater af ifrågavarande garde alldeles afsagt sig bruket af bränvinsdrycker. Det har för insändaren uppgifvits, att det vid detta regemente icke finnes något kompani, inom hvilket icke ett större eller mindre antal af manskapet derifrån afhåller sig. Vi hoppas, att en närmare undersökning af verkliga förhållandet måtte snart ske, och att denna måtte utsträckas till alla garnisonskårer i riket. Emellertid kunna vi ej neka oss nöjet att till öfvervägande framlägga följande, ur regementets straffrullor hemtade uppgifter: De extrajudiciela (af befälet utan domstols anlitande ålagda) bestraffningarnes antal vid andra lifgardet har varit: är 1864 625, år 1865 654, år 1866 735, år 1867 441, år 1868 363 och år 1869 312. Det här sålunda under de två åren 1867 och 1868 minskats till mindre än hälften och år 1869 ytterligare betydligt nedgått. Minskningen utgör under de tre åren på det hela 57!la procent. Vid krigsrätten sakfälldes för brott år 1864 12, år 1865 15, år 1866 10, år 1867 9, år 1868—9, men år 1869 tagen. Hvilken särskild omständighet kan det väl vara, som vållat denna ansenliga minskning i de ringare af befälet ålagda och försvinnaändet af vid domstol ådömda bestraffningar? — I all anspråkslöshet svaras: Det är den här ofvan sist uppgifoa orsak: Mindre supande. — Se här några stöd för denna vår mening! Då år 1867, på svenska nykterhets-sällskapets direktions vägnar, anhållan gjordes om uppgifter rörande nykterhetsoch sedlighetstillståndet i landet, särskildt äfven hos regementsoch kår-chefer, så yttrades af chefen för ett a tilleri-regemente: Hade vi ej bränvinet, så hade vi aldrig någon bestraffning; — af en husar-öfverste ungefär detta: Skaffa oss ordentliga frukostar åt manskapet, så skola vi snärt ej ha några drinkare, och oordningar sköla försvinna; — af sekund-chefen för marin-regementet vitsordades, huru brott och oordniogar förminskats, manstukten och sedligheten förbättrats, sedan superiet genom hvarjehanda deremot gjorda anordningar aftagit; — af en indelt 2nfanteri-öfverste: att tillståndet med afseende å nykterheten såväl bland stammen som beväringen under de sista 5 åren varit och är utmärkt godt. Exempelvis kan nämnas, att under regementets marsch till årets öfoingsläger å Ladugårdsgärdet och under vistandet der 13 dagar samt under årets 2 beväringsmöten har endast en man blifvit straffad för fylleri. Förklaringen ligger i dessa ord: Extra förplägning utdelas endast efter läkarens intyg om behöfligheten. Under detta år har extra förplägving utgjorts af kaffe. — Många andra dylika meddelanden att förtiga. Så öfverensstämma armåns och flottans, artilleriets, kavalleriets och infanteriets, indelta och värfvade truppers befälhafvare deri, att bränvinet är det som vållar det mesta onda inom militären. Hvilken uppfordran för hvarje chef att af alla krafter verka mot denna det ondas allminnaste orsak ! Egendomshandel. Vid auktion ilördags försåldes för Hamiltonska massans räkning Eckersholms jernbruk (Småland) med underlydande till jägmistaren A. H. Sandblad på Tenhult för 72.200 rdr-och Spaafors bruk till Bruksförvaltaren Cleve för 15.600 rdr. Häruti ingå ej inventarier och växande gröda. Frälseräntan af ett mantal Vaggeryd inropades af frih. Jaques De Geer, för 1200 rdr. Wäårhuite imgsårs brand. Nyköpings läns brandstodsbolag beslöt vid talrikt evistad extra bolagsstämma den 30 nästl. juli, att de medel landtbrukaren Grubb återburit för branden i Wärhulta ångsåg, en utdelning af tolf öre för hvarje hundra riksdalers ansvarighetsbelopp skall ske till dem, hvilka år 1856 voro delegare i bolaget och sina -brandstodsafgifter för samma år behörigen inbetalt; FA