Dagens Nyheter – 3 augusti 1870, sida 2

Nordiska skolmötet i Göteborg öppnades, såsom vi förut berättat, i måndags. Sedan Göteborgs-Posten för gårdagen redogjort för mötets konstituerande i enlighet med hvad telegrammerna redan omtalat, fortsätter den redogörelsen för måndagens sammanträde sålunda: Diskussionen började med 1:a frågan: I hvilket inbördes förhållande stilla sig folkgkolans läroämnen till hvarandra, då de betraktas med hänseende till deras betydelse för lifvet? Lektor Blomstrand förklarade i ett längre anförande att kristendom, skrifning och räkning, borde utgöra de. första grundämnena och sättas frimst. Kyrkoh. Almqvist, att läran om Gud vore för barnet det vigtigaste, samt löjtnant Baijer (dansk), att skolan bör bilda oss för detta lif till folk med fosterlandskänsla och kyrkan för det eviga. Tal. ville att en historisk undervisning ställdes främst som läroämne, och modersmålets utveckling sedan. Danska skolläraren -Karstensen yttrade, att det man lär i skolan bör verka vidare under lifvet. Läraren bör följa barnet sedan det lemnat skolan, för att tillse att sådden bär frukt. Allt böra så mycket som möjligt afse folkens upplysning, icke blott lärarnes, Lyckligt lottade hafva lätt att erhålla undervisning, de böra då meddela: den åt de fattiga klasserna. Arbetareföreningar böra medverka dertill i hög grad. ; Skolläraren Salin ansåg, att folkskolans första uppgift är att bilda menniskans tankeförmåga. Kristendom och historia böra i så fall vara grundämnen. Folkskolans alla ämnen medverka äfvenf dertill, blott de rätt användas af läraren. Skolläraren Kruse (dansk) ansåg kristendomen icke vara något skolämne. En sann kristendom kan ej i skolan ernås, det är hemmet, det är föräldrarne, som skola bibringa densamma, Svärdet förde i äldsta tider hjeltarne till Walhall, men nu kan Guds rike hvarken tillkämpas eller köpas. Endast en älskad moder är i stånd att i barnets hjerta väcka den sanna tron. Frihet bör således råda mellan lärare och lärjunge, och först med den sednares önskan läraren bibringa -honom utveckling deri. Ansåg den böra alldeles uteslutas från folkskolan. Skolföreståndaren Rhode anmärkte: härvid skriftens ord: lärer allt folk, ete., men att man ej borde trötta lärjungen för mycket med religionslisning, som skulle borttaga för stor tid för folkskolan. Ty icke så mycket det qvantitativa som det qvalitativa verkar i detta ämne. Menniskan bör harmoniskt utbildas, ej tröttas af katekesläsning m. m., utan religionen skall tala till hennes vilja och känsla, i så fall är den af högsta vigt. Derefter utgör modersmålet grundlaget för alla andra kunskapsämnen. Barnets eftertanke skall utbildas, så att det. genast från början förstår hvad det läser. Tal. slutade med att nämna, i motsats mot lektor Blomstrand, att i de svenska folkskolorna som första hufvudämnen vore äfven historia, geografi och naturkunnighet upptagna. Seminarieföreståndaren Tang ansåg religionen dels vara en salighetssak och en sedlighetssak, i förra fallet hörande till kyrkan, i det sednare till skolan. Lektor Broden anmärkte, att man ändtligen borde diskutera frågan, sägande sig ännu, oaktadt den långa tidsutdrägten, ej hört en tiondedel af frågan behandlad, och att de sista talarne förirrat sig utom sitt ämne. Önskade att ordföranden måtte hålla resp. talare till ämnet. Ordföranden tror. sig hafva svårt att direkt afbryta en talare, som möjligen gått från ämnet. Talare böra kontrollera sig sjelfva till mindre obehag för både sig och ordföranden. Dansken Norregaard ansåg modersmålet vara det förnämsta i folkskolan, och derefter historien. Skollärarne Thorson, Berndtson och Johanson voro ense om kristendomen såsom grundämne, den sistnämnde yttrade bl. a., att menniskan måste hafva en makt som räddar henne från moraliskt förfall, och detta är religionen. Man får icke lefva blott för detta lifvet, och medlet att sannt uppnå ett annat är kunskapen om kristendomen. Denna bör icke vara skild från skolan. Dermed upplöste ordföranden dagens sammankomst. Höiskoleförestånderen Tang anmälde sig till ett föredrag kl. 6. Hr Meijerberg förklarade det regeringen beslutat låta de deltagare i mötet, som kommit å statens jernvägar, fritt färdas tillbaka lika stort antal mil, om anteckning göres å skolmötets byrå inom måndagen. Deltagarne beslöto afsända ett tacksamhetstelegram till konungen. Efter ett lefve su lbanunngman?t anrad man alm 3 dan an otfh