Rysslands hållning. Från Petersburg skrifves följande, som vi tro vara ett alldeles korrekt uttryck af stämningen och förhållandena der: Sedan vår regering afgaf sin officiella neutralitetsförklaring, börjar äfven vår press lugna sig. Det mot Preussen fientliga språk, som den i början förde, var väsentligen framkalladt af farhågan att kejsaren skulle besluta sig för att, åtminstone indirekt, understödja detta land och derigenom kompromettera Rygslands handlingsfrihet. Här, hvarest de vigtigaste sakerna aldrig komma in i tidningarne utan spridas genom ryktet, var det icke underligt att hela verlden tälade om anledningar att misstänka ett sådant kejserligt beslut: Än hade kejsaren mot sin vana burit en preussisk orden, än hade han talat länge och vänligt medpreussiska diplomater och visat sig stel och kall mot general Fleury; änslöt man af det officiösa tillbakavisandet af Frankrike: klagomål öfver Preussens intriger i fråga om östersjöprovingerna till kejsarens sympatier för kang Wilkelm. Till dettå allt kom vidare att man här ganska noga vet att Wirtembergs nationella hållning stått i nära sammanhang med furst Gortschakows åsigt om Sydtysklands framtid. Under sådana förhållanden trodde den ryska pressen sig blott fullgöra sin pligt mot fosterlandet genom att förklara det ingen i Ryssland vill veta af något ingripande i krigs händelserna till förmån för Preussen. Närnu denna fara är öfverstånden, dömer man med mera lugn och köld. Endast den ultrarycka Moskwa Zeitung har känt sig manad att tala om neutralitetsförklaringen i en ledande artikel, som hvimlar af utfall mot Preussen och bland annat påstår att Preussens sympatier för östersjöprovinserna Liffland, Estland och Kurland äro vida farligare för de rys intressena än Frankrikes böjelse för Polens frigörande. För öfrigt medgifver äfven denna tidning att Rygsland kan och bör lika litet tänka på att hjelpa Frankrike som Preussen, ty Frankrike har sedan åtskilliga år tillbaka uppfört sig ovänligt mot Ryssland. Lätt förklarligt är emellertid att tidningen låter sin önskan att Frankrike måtte segra tydligt framskina och flera gånger upprepar att sistnämnde lands maktutvidgving vore för Ryssland mindre vådlig än ett befästande af Preussens välde. Orsaken hvarför man så mycket fruktar det