Dagens Nyheter – 3 augusti 1870, sida 1

Hon var född i ett litet tyskt furstendöme, dit hennes föräldrar tagit sin tillfiykt, emedan de väntade på att straffets och ångerns dag skulle randas för det vilseförda, upproriska folket. Ton uppfostrades bland gamla landsflyktingar i någon mycket antik och mycket förgylld salong. Hennes förstånd hade vaknat och utvecklats under åhörandet af antediluvianska konversationer; och hade hon sålunda inhemtat en fond af ider, hvilka sakna all tillämpning i det verkliga lifvet. Kojsardömet, restaurationen, juli-monarkien, den andra republiken, det andra kejsardömet hade gått förbi hennes fönster, utan att hon gjort sig mödan att öppna detsamma. Allt hvad som tilldragit sig sedan 1789 ansåg hom icke ha händt. : Det är en mara som rider denna qvinna, och hon väntar ännu i dag på uppvaknandet. Hon har betraktat, och hon betraktar fortfarande allt genom dessa angenäma glasögon, som låta sin egare se sakerna sådana han vill att de skola vara, icke sådana de äro. Vid sextioåtta års ålder är hon rak som en stör och har aldrig varit sjuk. Hon är mycket liflig och ständigt i rörelse; man kan säga att hon aldrig kan förblifva stilla annars än då hon sofver eller spelar piquet, hennes favoritnöje. Dagligen äter hon fyra mål och dessa ingalunda af det måttligaste slaget. Hon uttalar helt öppet ett djupt förakt för mnutidens qvinnor, som lefva hela veckan på en MODERSKÄRLEK. LIN