Dagens Nyheter – 3 augusti 1870, sida 1

det kan ni vara säker på ... när jag var ung. Hvad smeden beträffar, så var hans krigshistoria denna: Han var en gång på en krog i Saarlouis och der voro äfven preussare. En af dessa kom fram till honom och kastade en gammal tuggbuss i hans ölseidel. Då steg smeden upp, ryckte ned en gammal sabel från väggen och bredde på med fart. Han högg en, så en annan, så en tredje. Den ene gaf han en skråma, den andre klöf han skallen på, två dödade han i ett tag, tre . . . med ett ord, han gjorde ända på dem allesammans, När han slutat sitt värf hängde han upp sabeln på kroken igen och gick sin väg. Nu föll det sig så, att preussarne voro soldater, och när ingen af dem kom tillbaka till komI paniet, frågade kaptenen sin löjtnant: hvem har slagit ihjäl mina preussare för mig? Löjt. nanten svarade: en fransman i Lothringen. Kaptenen väckte åtal hos de franska myndigheterna. Undersökning anställdes och smeden trädde fram och sade till sina domare: Mina herrar, om någon kastade en gåmmal tuggbuss i er sopptallrik, hvad skulle ni då göra åt honom? — Den preussiske kaptenen, som var en duktig karl, utbrast: jag skulle elå ihjäl honom! — Nå ja, en preussare kastade en gammal buss i mitt öl, och så slog jag ihjäl alla som fanns. — Domrarne öfverlade en stund, och så fällde de det utslaget att smeden icke skulle lida något straff. Kejsar Napoleon är kanske stor i politiken, men han är bestämdt klen i franskan. Detta är icke underligt, ty det språk han talar som modersmål är tyskan. Man har nu i Paris blifvit påmint oxt den tiden, då han först uppträdde i nationalförsamlingen och hans främmande uttal gaf Chariari daglig anledning till nojs; den muntra tidningen påstod, att när Bonaparte ej ville uttala ordet republique, så var det icke för att han tyckte så illa om sielfva saken, utan derför att han ej unde säga annat än rbupliques. Denna gång är det ej på ett substantiv kejsaren stakat sig... republiken är icke hans stötesten efter statskuppen! — utan på ett verb. Han skret i sin proklamation till folket i anledning af kriget: Pamene mon fils avec moi. Men cen fransman eller en annan, som list franska riktigt, skulle ha skrifvit: Jemmöne mon fila. Felet, som är förevigadt genom de tryckta exemplar, hvilka sändas på en gång till Frankrikes 40.000 kommuner, väckte så stort uppscende, att det blef föremål för en rättelse i den officiella tidningen. En korrespondent från Paris till PIndepen. dance belge vet berätta att en mängd jemnförande försök med tändnålsoch chassepotgevär blifvit anställda i Potsdam och gifvit det resultat, att chassepotgevären gingo myeket längre. Preussiska regeringen beslöt derför att hela armåns gevär skulle förses med nya pipor. Franska militärattachEn i Berlin rapporterade detta till kejsaron, och då denne fann att några månaders uppskof sålunda skulle ställa preussiska armån i afseende på gevär på jemnlik fot med den franska, beslöt han förklara kriget straxt. Den belgiska pressen, liksom den engelska, tror obetingadt på att Frankrike velat tillegna sig Belgien och ådagaliMger den häftigaste harm deröfver. Den säger att Napoleon hållit öppen utvägen att desavouera sitt sändebud i, Berlin i händelse det misslyckades i sin plan. Napoleon TI, skrifves det från Paris till Kölnische Zeitung, lärer med en fullkomligt spartansk stränghet hafva vidtagit sina anordningar för vistelsen i fält. För att strida väl, menar han, bör man draga i fält som underlöjtnant. Hans betjening kommer att utgöras af en enda kammartjenare. Ordonnansoffioerarnes och adjutanternas ordonnanser skola -passa upp vid bordet; matsedeln kommer att innebälla endast det nödvindigaste. Allt öfverflöd i mat är oåterkalleligen