Dagens Nyheter – 2 augusti 1870, sida 1

REVS SAR TMNT SPONSRAD ASSIST fartyg att uti de förenade rikenas hamnar förse sig med alla de varor och gods, hvaraf de kunna vara i behof, med undantag af sådana, som hemfalla under benämningen krig skontraband. Å detta meddelande afgåfvos tillfredsställande svar, innefattande godkännande af det utaf kungl. maj:t tillkännagifna beslut, från alla makter. Och afgafs svaret från Österrike den 10 jan,, från Frankrike den 12 jan., från Storbritannien den 20 jan., från Preussen den 23 jan., från Sardinien den 24 jan. samt från Ryssland den 7 Mars, allt 1854. Innan sistnämnde svar afgafs, nemligen den 15 Februari, äskade kungl. maj:t af rikets ständer, efter hemliga utskottets hörande och ftillstyrkande, ett särskildt kreditiv af 2,500,000 rdr banko för att utan dröjsmål kunna vidtaga nödiga åtgärder till upprätthållande af neutralitetsförklaringen, och detta kreditiv beviljades. Då, som ofvan synes, Ryssland dröjde 3 månader att godkänna denna neutralitetsförklaring, inses lätt att deri låg orsaken till att det extra anslaget äskades. Sedan det var beviljadt följde Rysslands tillfredsställande svar. Att kreditivbevillningen härtill medverkat erkändes af konung Oscar i skrifvelse till ständerna af den 15 mars 1854 med följande ord: Kungl. majestät erkänner med tacksamhet att den fosterlandskänsla och det förtroende till Kungl. Maj:ts landsfaderliga afsigter, hvilka rikets ständer vid detta tillfälle så enhälligt ådagalagt, böra anses hafva till det åsyftade ändamålets vinnande i väsentlig mån bidragit. Kungl. Maj:t underrättade genom samma skrifvelse att, genom detta måls uppnående, Sveriges och Norges politiska förhållanden till alla främmande makter för närvarande kunde anses fullt tryggade. Förostående kortfattade recit ger anledning antaga att svenska regeringen nu bör iakttaga följande förfarande: 1:o, såsom förmodligen redan skett, underrätta alla vänskapliga regeringar om den beslutade neutraliteten; 2:o afvakta svar härå; 3:o först i händelse någon af de krigförande makterna, såsom Ryssland år 1854, gör svårigheter vid att godkänna neutraliteten, vidtaga rustningar för dess upprätthållande. Nu har den på Östersjön ensamt herrskande af de båda krigförande makterna, Frankrike, redan på förhand godkänt såväl Sveriges som alla andra i kriget icke deltagande makters neutralitet, i det att kejserliga franska regeringen, enligt dess officiela tidning och enligt meddelande till Sveriges—Norges regering, utfärdat befallning att under krigets fortgång befälhafvarne öfver de franska stridskrafterna till lands och vatten böra mot de makter, som förblifva neutrala, noggrant iakttaga den internationela rättens reglor. Hvad Preussen eller nordtyska förbundet beträffar, så lider det svårligen tvifvel att det villigt erkänner Sveriges—Norges neutralitet; desto heldre som det icke kan ha ringaste skada deraf. Om den saken går det i allt fall an att mycket fort få besked.