Dagens Nyheter – 2 augusti 1870, sida 1

oo OR nn kring honom; han sökte utforska beskaffenheten hos hvarje ringa detalj i det invecklade maskineri, som kallas samhälle och hvars verksamhet det i viss mån ålåg honom att reglera. Plötsligen — det var i början af vintern åren 1860—1861 — försvann herr Daburon. Hans vänner sökte honom, men de funno honom ingenstädes. Hvart hade han tagit vägen? Man förfrågade sig öfverallt och erfor till sist att han tillbragte nästan alla aftnar hos markisinnan VArlange. Öfverraskningen var stor, men den var på samma gång berättigad. Denna värda markisinna var eller, rättare, är — ty ännu lefver hon — en mycket antiqverad person. Man kan kalla henne för ett arf gom det sjuttonde århundradet lemnat åt vårt. Huru, genom hvilka besynnerliga model har hon kunnat bibehålla sig sådan hon uppträder midt ibland oss? Ja, det må man väl fråga. Då man hör och ser henne, vore man färdig att svärja på att hon dagen förut deltagit uti en af dessa drottningens soarcer, vid hvilka man, till Ludvig: XVI:s förtviflan, spelade så höga spel. Lefnadsvanor, språk, skick och fasoner, drägt, allt har hon bevarat från denna tid, som -man knappt kan skrifva om utan att vanställa.. Hennes blotta åsyn säger mera derom än en lång artikel, en timmas samtal med henne mera än en hel volym.