Dagens Nyheter – 2 augusti 1870, sida 1

— Stockholms-Posten har blifvit dansk, den liksom Aftonbladet och Fäderneslandet: Att de sednare äro det kan förklaras och i viss mån ursäktas, ty deras ledare ha som studenter svurit Danmarks fana, och det är på visst sätt hederligt af dem att de stå vid sina eder och löften, ehuru det å andra sidan vore ledsamt om detta skulle ske på Sveriges bekostnad. Men Stockholms-Posten har ju en förståndig man, hr Wallenberg, till hufvud. Har han nu sjelf tappat hufvudet? Är han borta . .. är han rent af bortkommen? Det ser så ut i hvartannat nummer af StockholmsPosten. Midt upp uti det danska svamlet träffar man dock i den tidningen stundom på en klok sats. T. ex. i lördags: Närmast efter de stora krigiska tilldragelserna i början af detta århundrade inträdde en fredlig period, som man trodde grundad på den politiska jemnvigten i Europa, en fråga, som redan för omkring hundra år sedan hade haft så miktiga målsmin, men som nu syntes nästan ny och om hvilken derefter under några decennier otroligt mycket yttrades både i tal och skrift. Väl ansågs det ligga uti Rysslands skaplynne att vara en eröfrande makt, men de öfriga stormakterna ansågos ledda af mera oegennyttiga tänkesätt och uppträdde ofta endast för att ställa till rätta och bevara freden, under hvars hägn civilisation och frihet fingo utveckla sig. Det är likväl nu mansåldrar sedan Ryssland gjorde någon eröfring inom Europa, och det förefaller oss, som om dess styrelse befunne sig uti samma belägenhet som innehafvaren at en mycket stor jordegendom, hvilken han icke på ett tidsenligt sätt förmått odla och som derför icke uppnått sitt fulla värde. Man hör ofta talas om det extensiva och det intensiva jordbruket, och man anser allmänt, att det sednare lemnar fördelaktigare resultat. Månne ej på enahanda sätt Rysslands styrelse kommit till den uppfattning, att området är stort nog och att det icke är bristande utrymme, som hindrar Rysslands tillväxande makt, Visserligen är det en rysk politisk tradition; att halfmånen vid Bosforen bör lemna rum för korset; men det är också en känd sak, att den ryska politiken städse vandrat med sakta och säkra steg och att inga ögonblickliga hänförelser der vålla några förhastanden. Så stark är tron på Rysslands framtid, att man helt lugnt anser sig kunna afvakta ett eller annat halft eller helt sekel för ett s. k. politiskt. testamentes. fullbordande. Någon anledning att befara, det Ryssland skulle begagna sig af tillrället och att ett gynsamt tillfälle att marschera söderut nu skulle vara för handen, finnes visserligen icke, och i fall man skulle äfventyra en gissning inpå det område, som ligger fördoldt under diplomatieng tätaste slöja, har Ryssland kanske just nu varit verksammast i syftning att lokalisera det nu utbrustna kriget. Om Stockholms-Posten har rätt i denna argumentation — och dethar den, åtminstone enligt vår åsigt, som stödjer sig på någon kännedom af tänkesätten och förhållandena i Ryssland -— så är det svårt att fatta, huru den kunnat komma till sitt medgifvande på annat ställe i samma nummer, att disponibla tillgångar må af regeringen användas till krigsmaterielens förstärkande. Stockholms-Posten anför icke något annat skäl, än att vi på det sättet skulle komma ifrån för godt pris och att det totalbelopp som står till regeringens förfogande är en ren obetydlighet i jemförelse med hvad. verkliga krigsrustningar skulle : fordra. — Ett ännu bättre pris är EN ratt RNA RN TA JAR) TTR RKA TA