Dagens Nyheter – 1 augusti 1870, sida 1

hvad som är osannolikt, och icke sällan är det just det osannolika, som inom sig gömmer sanningen. Det absurda bryr man sig icke alls om, och ofta nog förtjenar det absurda ett synnerligt beaktande. Ingenting är omöjligt. Jag skulle icke vilja ha denna dagens arbete ogjordt för tusen ecuwer. Nu slår jag ju två flugor i en smäll: jag öfverlemnar brottslingen i rättvisans händer och hjelper Noöl långt fram i verlden. Han är en gosse som verkligen väl förtjenar att göra lycka. Det kan vara intressant nog för en gång att se en ung man, uppfostrad i tarfliga lefnadsvilkor, bli förnäm och rik. Men ... han blir nog som de andra! Framgången skall förvrida hufvudet på honom. Talade han icke redan i dag om sina anor . . . Arma mensklighet!... Gamman Gerdy förvånar mig dock mest . . . Jag som trodde henne om allt godt!... När jag tänker på att jag så nära hade friat till henne, hu! .. Vid denna tanke ryste vår hedersman. Han såg i andanom, huru han, såsom gift, hastigt får lära känna fru Tabarets antecedentier och blir invecklad i en skandalös rättegång, komprometterad, utskrattad. — Då jag erinrar mig — så fortsattes hans tankegång — att min käre Gåyvyrol springer efter mannen med örhängena, måste jag lel Rör på dig, min gosse; motion bekommer ungdomen väl, Månne han nu skall känna sig