Dagens Nyheter – 30 juli 1870, sida 1

RR OR nn nn Tulluppbörden i riket under detta års första hälft öfverstiger tulluppbörden under samma tid förra året med 514,819 rär 46 öre. Apotekare-societetens direktion har i börjän af denna månad ingått till sundhetskollegium med begäran om tillåtelse för apotekare att utan recept, men under iakttagande af dylika föreskrifter, som sundhetskollegium den 17 sistlidne februari gifvit, beträffande försäljning af några då uppgifna medel, få till allmänheten utlemna Thielemans droppar, beredda efter en formel, enligt hvilken de komma att innehålla blott ?s så mycket opium som de efter den genuina formeln beredda. (D. A.) Bokhandelsmötet. förut af oss omtaladt, hålles för närvarande härstädes och är besökt af omkring 50 ledamöter. Mötet har sina sammanträden å lilla börssalen. I går intogo ledamöterna gemensam middag å Hasselbacken. HBumlegårdsteatern. Aftonens spektakel å denna teater, hvarvid de omtyckta pjeserna Familjen TFTrögelint och SÅstundas unga damer uppföras, gifves till till förmån för hr Nordberg, som inuchar Trögelins roll och är så märkvärdigt lik originalet. Fru Wagner, som under någrå dagar af opasslighet varit hindrad att spela, uppträder åter i afton. Under öfning att inom kort uppföras å denna teater är ett nytt stycke af F. Hedberg, kalladt SDet skadar intel!4, lustspel i 3 akter, Fru Hilda Fand återkom i förrgår från sin konstresa till Berlin. Krigets demon hade plötsligt jagat henne ur Victoriateaterns paradis. Hon hann blott att uppträda der 12 gånger. Så måste fredens och nöjenas tempel tillslutas, och berlinarne fingo att fordra de 8 andra uppträdanden, för hvilka fru Lund var engagerad. Om bon ej skördat annat på denna resa, så har hon åtminstone i behåll minnet af lysande triumfer på en scen, der en Taglioni ända till de: sednaste åren dansat, och af en tysk recension, som vi anföra såsom ett prof på huru en kritik öfver en korograf skall och kan skrifvas. Den lyder så: På vår kungliga scen har nyligen en Ballerina från det nordiska landet, fröken Forsberg, fäingslat oss och hvilken vunnits för vår ballett, till dess angenäma riktande. Hennes landsmaninna fru Hitda Lund tyckes oss, om icke stå, så i stället graciöst sväf a på samma korografiska punkt, så att vi ej kunna undertrycka den önskan att hon kommit till Berlin något sednare; då, när efter ferierna, portarne till vårt operahus äro öppnade för att der finna inträde. Det pas som efter dess musikaliska illustration kallas Carnavale de Venise och i hvilket vi sågo henne med hennes jemnbördige konst-associt, hr Sjöblom, på sekondteatern vid Mins-strasse, har alltid förefallit oss som en korografisk examen. Musikens andante och allegro ger riktigt tillfälle att bedöma konstbildningen i dess mest nyckfulla detaljer. Den debuterandes smärta figur, af de renaste proportioner i alla delar, Nflig mimik, plastik i snabbt vexlande attityder äro de naturgåfvor, med hvilka hon visade sig rikt utrustad. Hvad konsten i den nyare tiden gjort till mål, det utförde fru Lund med graciös säkerhet. Rörelsernas rythm visade sig på det behagfullaste i battementet, i elevationerna, i det spända användandet af point de peid, i piruetterna och alla de skimrande detaljerna, hvilka sammanlagda bilda det hela af korografien, så att vi med godt bal