Dagens Nyheter – 30 juli 1870, sida 1

— Hå! ... Ja, då man har det felet att vara svartsjuk, gör man klokast uti att skaffa sig en qvinna som går in på att vara slafvinna; man instänger henne i ett fängelse, hvarur hon icke kan komma, utom då man låter hemta henne till sig en gång om dygnet, efter middagen, vid desserten, när champagnen serveras, den stund dä man riktigt vill muntra gig. — Jag borde icke ha infunnit mig här i afton, mumlade advokaten. — Ni har rätt. Jag hade bort sitta ensam utan annan förströelse än den min cigarett och någon sömngifvande lektyr kunna skänka. Ni tycker, man gerna kan framlefva sitt lif mellan fyra väggar, utan att någonsin få vara ute i verlden. — Ja, så lefva alla hederliga fruntimmer jag känner, svarade advokaten torrt. — Tack för upplysningen. Jag gratulerar dem inte. Till all lycka är jag icke ett sådant der hederligt fruntimmer; och jag vill uppriktigt tillstå att jag tröttnat på att tillbringa mina dagar, inspärrad som vore jag hustru till en turk, och utan något annat att se på än ert ansigte. — Ni säger er vara inspärrad, ni! — Ja visst, fortfor Juliette med tilltagande bitterhet. Svara mig: har ni någonsin tagit en vän med er hit? Nej, min herre; ni är rädd för att visa mig. När har ni inbjudit mig att följa er på en promenad? Aldrig. MODEBSKÄRLEK. ; 18.