Dagens Nyheter – 27 juli 1870, sida 2

mäla att man också rustar sig till att anropa härarnes Gud. Det är en högtidlig sed, lånad från antiken. Innan vederbörande-gåfvo sig i handgemäng, plägade de i sina offentliga böner bedja den gode guden om seger. När de goda gudarne4 voro flera, såsom på den tiden då Rom kämpade mot barbarerna och såsom ännu händer när europåer strida mot kineser eller Hiniduer, kan det bruket ha skäl för sig. Den ene vänder sig till Jupiter tonans, den andre till Irminsul: det blir en sak mellan dem båda. Striden här nere på jorden blir bara korollariet af en knalleffekt i Olympen. Men i våra europeiska krig blir det inte på samma sätt: Fransmän, preussare, österrikare och danskar vända sig till samma Gud, till den som Psaltaren benämner Zebaoth. Alla begära likstämmigt hjelp och beskärm af Honom, alla taga Honom till vittne på rättvisan af deras sak... hvilket allt måtte emellanåt sätta den gode Guden i stort bryderi. Ett qvickhufvud har i anledning häraf yttrat: Förefaller det inte som det skulle vara alldeles naturligt att i dessa stora dueller mellan folken, Försynen borde förklara sig för den svagaste. Men, märk väl, det är alltid åt den starkaste den förlänar segern.