Dagens Nyheter – 27 juli 1870, sida 1

försöka, min herre, ersätta både henne och er hvad ni mista, ty hon har nog hållit er kär och ni henne. — Har han verkligen sagt allt detta? — Ja, jag har anfört hvad han yttrade nästan ordagrannt. — En sådan kanalje! mumlade Tabaret. — Hvad säger ni? frågade Noöl: — Jag säger att han är en präktig ung man, genmälde fader Tabaret; och jag skulle vara särdeles förtjust öfver att få göra hans bekantskap. . — Jag visade honom icke det bref, hvari modrens otrohet omtalas, sade Noöl; det är så godt att han lefver i okunnighet em fru Gerdys ovärdiga beteende. Jag afstod frivilligt från att begagna detta bevis, hellre än att tillfoga honom en så våldsam smärta. — Och nu? ... — Hvad är att göra? Jag afvaktar grefvens återkomst. Mitt handlingssätt kommer helt och hållet att bero af hvad han svarar. Redan i morgon ämnar jag emellertid infinna mig hos vederbörande för att få taga del af Claudines papper. Om brefven finnas qvar, ir jag räddad, hvarom icke . . . Såsom jag låtit er förstå, vet jag ej numera, sedan detta mord blef mig bekant, huru jag skall bevisa mina rättigheter. Vill ni råda mig? — Det minsta råd fordrar härvidlag mycken eftertanke, svarade den gamle, hvilken nu sor bäst funderade på ett sätt att komma MQODERSKÄRLEK. 15.