Dagens Nyheter – 27 juli 1870, sida 1

Resor i krigstid. Krigets utbrott har vållat! dem af våra landsmän som vistades vid mellersta Tys lands badorter ett ledsamt, stundom bekymmersamt afbrott i deras brunnskur, deras hvila och deras nöjen. Samma obehag har naturligtvis drabbat alla andra gäster vid dessa brunnar. De skingras nu som agnar för vinden, sökande att komma hem med de få bantåg, som få föra enskilda passerare. För att gifva någon föreställning om uppbrottshastigheten meddela vi några uppgifter från Wildbad i Wiärtemberg; hemtade ur ett bref. Den 14 juli var der så ondt om rum, att f. d. statsrådet G., då han med sin familj ditkom, måste nöja sig med logis i evt litet hus utanför staden. Vid allmänna table dhöten voro två bord dukade, hvartdera vwanligen besatt med 175 personer. Den 15 juli afreste 200 personer för krigets skull. Den 16 på eftermiddagen voro ytterligare 200 personer afresta. Table dhöten var nästan tom, och det blef helt hastigt mycket godt om rum att hyra. I början af förra veckan skulle ännu flera begifva sig från det nyss så lugna Wildbad. Men det var icke lätt att komma hem. Det har åtminstone en fransman erfarit. Han beskrifver lifligt rörelsen på vägarne å krigsteatern. Hans bref är dateradt Forbach den 17 juli. I går erföro vi i Kreuznach, att kriget var beslutet, och genast begat sig hela den franska kolonien på hemvägen till Frankrike. Förskräcklig trängsel på bangården: alla menniskor ville fara på en gång. Efter lång väntan kom man änddligen åstad, icke utan mycket besvär. Som icke mer än ett spår är utlagdt måste vårt tåg uppehålla sig vid nästan hvarje station för att låta mötande tåg passera. Alla dessa tåg medförde krigsförnödenheter, lastade med ögonskenlig brådska och i den största oordning: uniformer, gkodon, sadlar, seldon, fastager, tältstänger, artilleriredskap. Man hade kastat allt om hvartannat utan att ens betäcka det med en pressenning. Vi sågo preussiska armåns skodon och sadlar genomblötas, af ett hällande regn. Några minuter derefter började de redan torkas genom en stark blåst vid solsken. Med hvarje tåg följde landtvärnsmanskap. Preussen hade först eftermiddagen förut fått del af franska regeringens beslut att föra krig, men ändock voro dess reserver redan på väg för att i den aktiva armåns ställe göra garnisonstjenst. Allt gick i riktning åt Rhen, till Mainz eller Koblenz. Timma ut och timma in sågo vi tåg gå åt Rben till, mer och mer uppfyllda med soldater och militära effekter. Vid hvarje station stodo hundratals unga karlar och väntade på sin tur att fara, åtföljda af mödrar, hustrur eller unga flickor, bland hvilka många gräto. Ofantliga. massor af landtvärnsmän måtte ha samlats vid Rhen, då tåg oupphörligt gått både i går och i natt, Många tycktes fara utan entusiasm, med hjertat beklämdt och mera af tvång än med ifver. Andra deremot siöngo med kraft nationela sånger. Anda till Saarbräöck, d. v. s. franska gränsen, hade vi samma skådepel: ett land under ke ——ER EEE I—XXX—XXXL KOLLO ORO I OL