Dagens Nyheter – 25 juli 1870, sida 1

naturligtvis att jag var en alltför obetydlig person för att komma i åtnjutande af denna ära. — Ni fick likväl till sist tala vid honom? — Ja, slutligen, genmälde advokaten i bitter ton. Jag lyckades bestå profvet; min hvita halsduk och svarta drägt gjorde sin verkan. Portvakten anförtrodde mig åt en jägare med hög plym i hufvudbonaden pch som följde mig öfver gården samt förds mig in i en präktig förstuga, hvarest tre 3 fyra betjenter uppehöllo sig. En af dessa herrar bad mig följa sig. Vi gingo uppför en präktig trappa och passerade derefter ett längre tafvelgalleri samt en ansenlig mängd stora rum, hvilkas dyrbara möbler voro betäckta med öfverdrag. Ändtligen blef jag presenterad för herr Alberts kammartjenare, som fick i uppdrag af min följeslagare att åtaga sig min sak och föra mig vidare. Fru Gerdys son bär namnet Albert; d. v. s. detta är mitt rätta namn. — Jag förstår, jag förstår. — Jag hade undergått en mönstring; nu förestod mig också ett längre förhör. Kammartjenaren ville veta hvem jag var, hvarifrån jag kom, hvilken sysselsättning jag hade, hvad jag ville m. m., m. m. Jag svarade helt enkelt att jag icke alls var känd af vicomten, men att jag önskade ett fem minuters samtal med honom angående en högst vigtig angelägenhet. Han gick ut, efter att ha bedt mig sitta ned och vänta. Jag hade väntat mer än