Dagens Nyheter – 23 juli 1870, sida 2

papper i den lilla kaminen. Polismannen började nu inse hela sammanhanget. — Hör nu, sade han, jag känner era affärer lika väl som mina egna, och jag kan icke finna annat än att grefven uraktlåtit att infria en stor del af de fagra löften han gaf fru Gerdy i fråga om era förmögenhetsvilkor. — Han har icke alls hållit dessa löften, min gåmle vän. — Nå, det var då det nedrigaste af allt! utbrast den gamle i en ton af harm, — Anklaga icke min far, svarade Noöl med djupt allvar. Hans förbindelse till fru Gerdy varade temligen länge. Jag erinrar mig en man med förnäma åthäfvor, som ibland besökte mig i skolan och som icke kunde vara någon annan än grefven. Men det blef brytning af till sist. — Naturligtvis, anmärkte fader Tabaret småskrattande, en hög herre . .. — Vänta innan ni dömer, afbröt honom advokaten, herr de Commarin hade sina :skil. Hans älskarinna bedrog honom, han fick veta det, och med rätta förnärmad, bröt han förbindelsen. De tio rader, jag nyss talade om, skref han efter att ha gjort den ledsamma upptäckten. Noäöl sökte en lång stund bland den mängd papper som lågo kringströdda på hans bord, och till sist fick han tag uti ett bref, som var skrynkligare än de andra. Åtskilliga tecken antydde att det blifvit läst och läst om