Dagens Nyheter – 23 juli 1870, sida 2

1gen många gånger. Här och der voro till och med bokstäfverna utplånade. — I denna episteln, yttrade Noöl med bitterhet, får fru Gerdy icke heta älskade YValerie. CEn vän, grym såsom ofta sanna vänner äro, har öppnat mina ögon. Jag har fattat misstankar. Jag har låtit bevaka er, och nu hyser jag olyckligtvis inga tvifvel vidare: Ni, Valårie, hvilken jag gifvit mera än mitt lif, ni är mig otrogen, och ni har varit det sedan lång tid tillbaka. Jag, olycklige! jag kan icke längre vara viss om att jag är far till vårt barn! — Men denna biljett är ett bevis, utropade fader Tabaret, ett ovedersägligt bevis! Hvad skulle grefven bry sig om att hans faderskap var tvifvel underkastadt, såvida han ej uppoffrat sin son och laglige arfvinge för det oäkta barnet? Ja, som ni sjelf sade för en en stund sedan, han har blifvit grymt straffad. — Fru Gerdy, återtog Noöl, försökte riättfärdiga sig. Hon skref till grefven; men han skickade hennes bref tillbaka, utan att öppna dem. Hon ville uppsöka honom, men hans dörr var stängd för henne. Slutligen tröttnade hon vid dessa fruktlösa bemödanden.: Hon förstod att allt var slut från och med den dag då grefvens homme daffaires öfverlemnade till henne för min räkning en anvisning ä 15,000 frank i årlig ränta, Sonen hade intagit min plats, och modren ruinerade mig...