ligare. Jag har sett henne, jag har frågat henne, och hon har tillstått allt. Grefvens plan, väl genomtänkt och utförd, lyckades ypperligt. Tre dagar efter min födelse var allt undangjordt, och jag, stackars barn, således redan då förrådd, öfvergifven, plundrad af min naturlige beskyddare, min far. Arma Claudine! Hon hade lofvat att afgifva en sanningsenlig vittnesberättelse hvilken dag som helst jag ville bestämma för återinträdandet 1 mina rättigheter. — Och nu är hon död samt har tagit sin hemlighet med sig, sade den gamle i nedslagen ton. — Kanske! svarade Noöl. Dock har jag ännu en förhoppning. Claudine var i besittning af flera bref, som skrifvits till henne förr i verlden dels af grefven, dels af fru Gerdy, och i hvilka dessa yttrat sig ganska oförsigtigt. Måhända man skall finna dem, och i sådant fall blir allt till fullo bevisadt. Jag har haft dessa bref i mina händer, jag har läst dem. Claudine ville nödvändigt att jag skulle behålla dem, men jag giorde det icke. Han hoppades, den unge mannen; men fader Tabaret visste bättre än någon annan att detta hopp skulle gäckas. Det var utan tvifvel dessa bref mördaren la Jonchdre velat komma åt. Han hade funnit dem och uppbrännt dem jemte andra