Dagens Nyheter – 19 juli 1870, sida 2

— Han blir rasande, tänkte Manette och försvann med största möjliga skyndsamhet. Fader Tabaret blef åter lugn; och han åt med glupsk aptit en soppa, som redan. kallnat. — Hur är det möjligt, sade han till sig sjelf, att jag icke förr fallit på den iden? Arma mensklighet! Min själ åldras och förslappas. Det är ju emellertid solklart; att brottet måste ha en orsak af denna allvarsamma beskaffenhet. Alla omständigheter tala härom högljudt . . . Han ringde på, och hushållerskan infann sig åter. — Steken! sade han; och låt mig sedan vara allena. Ja, fortfor han. sedan, afskärande en dugtig skifva. fårkött, ett barn är med i spelet, och se här historien i dess helhet: Enkan Lerouge tjenar hos en förnäm och mycket rik dam. Mannen, sannolikt anställd vid flottan, reser bort-på en längre tid. Frun, som har en älskare, råkar i välsignadt tillstånd. Hon anförtror sig åt enkan Lerouge och, tack vare hennes bistånd, lyckas hon: i hemlighet framföda sitt barn. Han ringde ånyo. — Manette, deserten och gå sedan ut! En sådan husbonde, som Tabaret var, förtjenade icke en så präktig hushållerska. Han skulle omöjligen ha kunnat säga hvad han förtärt till middagen; han visste ej ens hvad han nu åt; det var en förträffligt lagad päronkompott.