Dagens Nyheter – 16 juli 1870, sida 2

att uppsöka och sammanställa fakta; på hans ansigte märktes tydligt det tankearbete som försiggick inom honom. Domaren betraktade honom nyfiket, förundrad öfver den besynnerliga karakteren hos denne man, som utan ersättning gjorde sig så mycket omak endast för att tillfredsställa sin passion för polisgöromål. — Herr Tabaret, frågade han helt plötsligt, säg mig om det är länge ni gjort polisen tjenster? — Nio år, herr domare; och jag är sannerligen sjelf förvånad öfrer att ni icke förr hört talas om mig: — Jo, ert rykte har för längesedan nått till mina öron, genmälde herr Daburon, och det var just emedan jag hört er förmåga högt prisas som jag kom på den förträffliga iden att skicka efter er. Jag undrar endast hvaraf det kommer sig att niregnat er åt detta yrke. — Orsaken, herr domare, är ingen annan än sorg, öfvergifvenhet; ledsnad: Ack; jag har minsann icke alltid varit lycklig! — Man -har sagt mig att ni är rik. Mannen uppgaf en djup suck. — Visserligen har jag min. bergning, svarade han; men det har icke alltid varit så. Ända till fyrtiofem års ålder, förde jag, utan att det behöfdes, ett lif af idel försakelser. Jag har haft en far som beröfvat min ungdom all glädje, förbittrat mitt lif och gjort