Dagens Nyheter – 13 juli 1870, sida 2

-— Hvad för slag! utbrast Gåeyvrol, något häpen. Men han hemtade sig snart från sin öfverraskning och fortfor: — Dem har han glömt. Man har sett märkvärdigare saker än så i den vägen. Jag t. ex. känner en mördare som, sedan han fullbordat sitt blodiga dåd, till den grad tappade hufvudet, att han glömde bort hvad gom förmått honom att begå illgerningen och sprang sin väg, utan att taga något alls. Den här skälmen har också varit för mycket upprörd. Hvem vet om han ej blifvit störd? Kanske någon bultat på porten. Hvad som, efter min uppfattning, gör detta antagande ganska trovärdigt är att han jcke låtit ljuset brinna utan gjort sig besvär med att blåsa ut detsamma. — Bah! utbrast Lecoq; detta bevisar ingenting. Kanske han var en ordentlig man, van att hushålla med stearinljus. Polismännen fortsatte sina undersökningar; hela huset genomletades med den mest minutiösa noggrannhet. Men icke den minsta småsak, som kunde lända till upplysning eller tjena till bevis mot brottslingen, påträffades. Till och med alla enkan Lerouges Papper, ifall hon haft några sådana, hade försvunnit. Man hittade ej ett enda bref, icke en papperslapp en gång. Då och då stannade Gåeyrol, för att genom en ed eller något annat mustigt uttryck gifva luft åt Bitt missnöje.